Hurra, Creperiet har öppnat igen. I förrgår fick jag ett mail om att de hade öppnat i ny, större lokal, och idag var jag där. Jag åt mig alldeles tokmätt på galette och crêpes.

Ibland är det mysigt att ligga och vila helt undet täcket. Särskilt när det är ljust ute, så att det blir riktigt mörkt. Men till sist brukar det bli ganska varmt under täcket, och jobbigt att andas. Då skulle det vara bra om man hade en snabel som man kunde sticka ut. Eller en lång nos.

Igår var jag hemma hos en gästkollega som är från Japan. Hon hade bjudit hem hela jobbet och bjöd på japansk mat. Hon hade lagat tempura, tamagoyaki, sushi och teriyaki  och allt var jättegott. Det var ganska många som kom, vilket var kul, och sedan droppade folk av efterhand tills vi var ett litet gäng kvar som stannade rätt så länge. Jag gillade verkligen att umgås med folk från mitt jobb på det där sättet, i min egen ålder, utanför arbetstid. Den möjligheten har jag inte haft på någon annan arbetsplats som jag har jobbat på.

Jag har i flera år haft en byrå från IKEA som nu tyvärr har gått sönder. Jag letade runt på IKEAs hemsida och hittade till min glädje en nästan likadan. En annan modell, men lika stor. Lika hög, djup och bred och nästan samma färg. Åka dit, köpa, åka hem, montera ihop. När jag började plocka över saker från den gamla byrålådorna upptäckte jag en skillnad. Lådorna är ju för tusan inte lika stora. Det som fick plats i den gamla byrån får inte längre plats i den här. Först tänkte jag att det bara var inbillning. Att kläder som legat packade nu har fluffats upp och tar mer plats. Men nej. Det tydligaste beviset var när min flaska nail polish remover inte längre kunde stå rak i lådan. Hur kan man tillverka en byrå med exakt samma mått men ändå få plats med mindre i lådorna?? Särskilt när beskrivningen av byrån på hemsidan säger "Extra rymliga lådor - mer plats till förvaring".

När jag hör om jordbävningar, tsunami, vulkanutbrott, överhettade kärnkraftverk, revolutioner, översvämningar och bränder, då är jag ganska glad att jag bor i Sverige. Nästan ett halvår av mörker, kyla, snö och helvete kanske ändå är värt det.

Genom att rida varje söndag kl 18.30 så har jag ett tydligt mått på hur det står till med mörkret på kvällarna. Under hela vinterna har det varit kolsvart ute när jag har kört till ridningen, men förra veckan var det inte kolsvart längre. Och den här veckan var det nästan vad man med väldigt god vilja kan kalla att det gränsade till ljust. Det är fortfarande kolsvart på hemvägen, men det kommer att ändras det också. Om inte innan, så åtminstone när sommartiden börjar räknar jag med.

En trevlig sak som hände på ridningen förrförra gången var att jag igen fick hoppa med den hästen som jag ramlade av förra terminen. Precis samma sak hände igen, tvärstopp innan hindret, men den här gången satt jag kvar. Det känns väldigt bra att jag har blivit bättre. Att övning ger färdighet är ingen myt.

För flera år sedan, när jag var liten, då visste mina föräldrar allt och hade alltid rätt. Nu vet de nästan ingenting. Det är så frustrerande.

Enligt löpsedlar och liknande verkar finalen i kväll vara en duell. Står det mellan Danny och Saade för att en av dem antagligen kommer att vinna? Eller handlar det om en macho-uppgörelse där frågan är vem av dem som kommer att komma bäst till? Eftersom jag på grund av Gran Canaria resan missade två delfinaler så har jag inte koll på vilka som deltar ikväll och jag vet inte vem jag hejar på.