Nej, nu börjar det bli dags för mig att ge mig iväg till tåget för att inte missa Tallinn-kryssningen. So long, blogg-readers, hörs när jag kommer hem.

Jag har fått värsta julkalendern av syrran och hennes kille. En stor, tung sak där varje lucka innehåller en produkt från Body Shop. Jag brukar aldrig ha särskilt svårt för att inte öppna luckor i förväg, men nu kliar det i fingrarna. Jag spricker av nyfikenhet. Som tur är (helt sinnessjukt) så är det bara två veckor kvar till december.

Jag fick den här kalendern för att de ville uppmuntra mig till att fortsätta vara en bra bröllopskoordinator åt dem. Där tänkte de helt rätt tycker jag. Jag känner mig superuppmuntrad. Tack!!

Idag skrattade jag högt inne på mitt kontor tack vare en hysteriskt rolig mailkonversation. Stackars kille ville ju bara köpa en TV.

Läs Angry TV buyer här.

Idag bjöd jag pappa på Brunch på Hotell Gillet. Mamma och W var också med. Det var trevligt, en bra början på dagen.

Sedan gick jag till Carlings och handlade upp resten av mina instruktörspengar. Nu när det börjar bli vinter kan jag inte bara ha kjol och leggings, jag behöver fler jeans. Två par blev det. Ett par mörkblåa Diesel (mitt favoritmärke, jag köper nästan bara diesel jeans) och ett par svarta, urtvättade Levi's (mitt första Levi's par).

Jag och W passade på att växla in lite estniska kronor också, till vår kryssning.

Idag har jag omvandlat en del av pengarna som jag fick för min rallylydnadskurs till en ridväst. Det har känts lite fånigt att jag är den enda i min ridgrupp som inte har haft en väst, och att jag också är den enda som har ramlat av.

Djur är knasiga. När jag och W var ute med Wilma i söndags gick vi förbi en katt. Katten fick syn på Wilma och burrade upp sig och gick i sidled mot oss. Trodde den att vi skulle gå på den lätta? Vi tittade på katten. ”Men, du är ju inte alls stor. Du går ju på sidan. Du är ju egentligen ganska liten.”

Jag brukar inte följa väderprognoser så jag var inte helt förberedd på att det skulle snöa igår. Jag hade hört lite rykten om snö, men jag hade egentligen inte förväntat mig någon. Det finns så mycket osanna rykten om vädret. Men vid lunchtid såg jag att det som yrde omkring i luften inte längre såg ut som duggregn, utan att det faktiskt var tillräckligt vitt för att kallas för snö. Så de hade rätt ändå, konstaterade jag, alla som påstod att det skulle snöa.

Kl 14 såg det ut såhär utanför mitt fönster. Jäklar, tänkte jag. Det ligger till och med kvar på marken. Nu är det vinter.

Jag levde fortfarande i tron att den där lilla pudersnön snart skulle försvinna, men en knapp timme senare ser jag detta genom fönstret. Nu är marken nästan inte grön längre. Jag kan inte tro att det är sant. Det är verkligen snö ute, på riktigt. Det här är inte klokt.

Ytterligare någon timme senare...

Det värsta av allt är att när jag gick hem igår, otroligt glad att jag i sista stund innan jag gick hemifrån på morgonen bestämde mig för att montera på luvan på jackan, så kändes det så otroligt bekant. Jag fick ingen känsla av "oj, snö, det var länge sedan". Istället kändes det som om det var väldigt nyligen. Som att det är början av årets kalla långa vinter som fortfarande håller på. Det var bara ett kort avbrott på sommar.

Jag har kommit att tänka på en nonsenhistoria som jag kunde utantill när jag var liten, och jag tror att alla jag kände också kunde den. Jag har googlat och hittat flera versioner av samma historia, men själva grundpelarna verkar vara samma. Det enda som inte stämmer överens med hur jag kommer ihåg den är slutet.

Här är historien:

Jag bodde på köttbullegatan nummer fläsk, tre trappor upp på nedre botten. Där låg jag i min bottenlösa säng och läste spännande tågtidtabeller. Då hörde jag ljudlösa steg i trappan, och en man kom in med en bladlös kniv utan skaft. Han stack kniven i hjärtat på mej, men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen och överlevde. Jag sprang ner till hamnen, båten tutade och bryggan gick. Efter en lång resa råkade jag ut för skeppsbrott och flöt i land på en rostig spik. Jag kom till en obebodd ö där kannibaler dansade nakna med händerna i byxfickorna. Jag gick fram till en hydda, sparkade upp dörren och hoppade in genom fönstret. Där inne låg fem uppätna mackor på ett bord. Jag åt upp dem och fortsatte sen in i djungeln. Plötsligt stod jag öga mot öga med två lejon. Jag sköt det ena med mitt sista skott, sen lyfte jag bomullstussar tills jag fick ryggskott, och sköt det andra med det. Sen ramlade jag ner i en fallgrop där det fanns en rasande tiger. Nu hände mitt liv på en skör tråd! På den tråden klättrade jag upp, och sen sprang jag ner till stranden och skrek så det eka, och i den ekan rodde jag hem.

Ska det inte vara att "jag spände gomseglet och seglade hem"?