Direktlänk till inlägg 10 november 2010
Jag brukar inte följa väderprognoser så jag var inte helt förberedd på att det skulle snöa igår. Jag hade hört lite rykten om snö, men jag hade egentligen inte förväntat mig någon. Det finns så mycket osanna rykten om vädret. Men vid lunchtid såg jag att det som yrde omkring i luften inte längre såg ut som duggregn, utan att det faktiskt var tillräckligt vitt för att kallas för snö. Så de hade rätt ändå, konstaterade jag, alla som påstod att det skulle snöa.
Kl 14 såg det ut såhär utanför mitt fönster. Jäklar, tänkte jag. Det ligger till och med kvar på marken. Nu är det vinter.
Jag levde fortfarande i tron att den där lilla pudersnön snart skulle försvinna, men en knapp timme senare ser jag detta genom fönstret. Nu är marken nästan inte grön längre. Jag kan inte tro att det är sant. Det är verkligen snö ute, på riktigt. Det här är inte klokt.
Ytterligare någon timme senare...
Det värsta av allt är att när jag gick hem igår, otroligt glad att jag i sista stund innan jag gick hemifrån på morgonen bestämde mig för att montera på luvan på jackan, så kändes det så otroligt bekant. Jag fick ingen känsla av "oj, snö, det var länge sedan". Istället kändes det som om det var väldigt nyligen. Som att det är början av årets kalla långa vinter som fortfarande håller på. Det var bara ett kort avbrott på sommar.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|