Det tog verkligen emot när väckarklockan ringde i morse. Eller "väckarklockan" kan man inte kalla det. Nu när vi bor hos mina föräldrar vaknar jag inte längre till min underbara Wake Up Light, som lite försiktigt smyger igång både ljus och radio, utan till W's iPhone som drar igång med någon skrålig ringsignal.

Det är väldigt lätt att vänja sig vid ledighet. Jag hade sånt härligt påsk-lunk. Vaknade, tog god tid på mig på morgon med frukost och slökollade på TV, gick långpromenad, slappade/läste bok/hängde med syrran/slökollade på mer TV, åt middag, kollade på film.

Det är också väldigt lätt att vänja sig med vår. När jag är ute nu så känns det inte alls som vinter längre. Men det förvånar mig inte. Jag har nästan glömt bort hur vintern kändes redan.