Av: Mario Vargas Llosa

Det här är andra gången som jag ger mig på en nobelpristagare och den här boken tyckte jag mycket bättre om än den förra (Hjärtdjur). Till att börja med tyckte jag till och med att den var ganska bra, men ungefär halvvägs har jag lessnat lite och tycker att den börjar kännas väldigt lång.

Bokens huvudperson heter Mario och jag undrar lite över varför författaren har gett huvudpersonen i boken samma namn som sig själv. Vartannat kapitel handlar om Marios jobb på en radiostation och hans romans med tant Julia, vartannat kapitel är historier från radioteatrar som är mycket populära i Lima, men som blir rörigare och rörigare.

Att Julia är en tant trots att hon bara är 32 år beror mest på att det inte finns någon lämpligt ord typ "aunt" på svenska.

På något sätt känner jag att sista kapitlet i boken inte behövdes.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...