Jag har flera gånger idag fått höra att jag har tur som går till och från jobbet. Men jag har inte alls känt mig lyckosam när jag plumsar fram i snöyra med halsduken virad flera varv runt ansiktet, fingrar som blir stelare och stelare och smink som rinner bort. Då har jag istället önskat att jag var en av dem som sitter på en varm buss eller som tar bilen till jobbet och endast behöver trotsa snökaoset en kort stund mellan bushållsplatsen/parkeringen och arbetsplatsen.

Men sen när alla bussar ställdes in och jag såg hur folk kämpade med att skotta fram sina bilar och sedan blev ståendes i långa bilköer, då kände jag mig faktiskt ganska glad att jag bara behövde bita ihop lite till och plumsa vidare för att snart vara hemma.