Vi var i slutet av vår långpromenad och gick i solskenet på trottoaren och mötte där en vinglig gubbe på cykel. Han var några meter framför oss, cyklandes mot oss, när han väjde för en tant på trottoaren. Han hamnade för nära husväggen och skrapade i armen och styrde utåt så snabbt igen att han tappade balansen helt och hann inte sätta ner foten utan välte åt sidan med cyklen, tog inte emot sig med armarna och slog huvudet hårt i gatan. Det blev en rejäl smäll och såg ganska otäckt ut.

Jag, W och ett till par i ungefär vår ålder var de enda som var i närheten och kom snabbt till undsättning.Tjejen ringde 112, killen kånkade upp gubben i sittande ställning, och blodade i och med det ner sig själv fullständigt men verkade inte bry sig, jag langade fram pappersnäsdukar, från ett som tur var nästan oanvänt paket som vi hade med oss, som killen kunde hålla mot såret i huvudet på gubben, och W reste upp och flyttade undan cykeln.

Till en början lät sig gubben tas om hand, men ambulansen dröjde och han blev mer och mer otålig. Han tyckte att det var pinsamt att sitta där på trottoaren och ville resa sig upp. Det tyckte ingen av oss andra var någon bra idé, och som tur var var han inte kapabel att resa sig på egen hand, så utan hjälp från oss och med övertalning om att det inte alls var pinsamt och nog bäst att han stannade där han var så blev han sittande.

Ganska snart så hade hans vita T-shirt blivit helt nedfläckad av blod och då försökte han ta av sig den. Då fick vi åter igen övertala honom, och lyckades få honom att behålla tröjan på.

Vi pratade med honom hela tiden, och han verkade okej. Han sluddrade inte och visste vad han hade varit med om, även om han inte "förstod hur det gick till" han som cyklade så mycket. Han visste vad han hette, var han bodde och att han var 80 år gammal. Jag frågade vart han hade varit på väg och om det var någon som väntade på honom där. Han började prata om sin son, men när vi ville ringa till sonen så ändrade han sig. Vi fick inte ringa till hans son, vad skulle vi göra det för, det var bara onödigt att blanda in honom. Han kanske vill veta att du är på väg till sjukhus försökte vi förklara, men då blev gubben misstänksam. Hade vi ringt efter ambulans?  Han försökte resa sig igen, men när han inte lyckades gick han med på att vänta tills de kom så att de kunde ge honom ett plåster så att han kunde gå hem sedan. Det var inte bara huvudet som blödde och nästan hade gjort slut på alla pappersservetterna, han hade även ett ganska stort skrubbsår på högerarmen som han fick efter att ha cyklat in i väggen. Eller skrubbsår ger kanske en missvisande bild. Över ett ganska stort område på underarmen hade hans tunna pappershud skalats av och låg ihoprullad och blottade köttet och något gulprickigt (kanske fettvävnad, jag har inte så stor koll på vad som finns under huden). Det såg åtminstone ut som att det skulle behövas ses över med mer än ett plåster. Han hade shorts på sig och hade dessutom fått lite blödande småsår på benen, men det såg inte ut att vara någon fara.

Ambulansen kom, och två killar klev ur. Den ena tittade till såret i huvudet på gubben. Hade du cykelhjälm? frågade han. Behöver du ens fråga det? svarade gubben. Den andra ambulanskillen hjälpte den kille som stått med pappersservetter mot gubbens huvud att tvätta bort allt blod som han fått på sig. Sedan började ambulanskillen att rulla ut en bår ur ambulansen, och när gubben såg det började han genast att protestera. De lyckades övertala honom att bara sätta sig på båren och undersökas i ambulansen, de skulle inte köra iväg med honom om det inte behövdes, och cykeln gick tjejen och ställde och låste i ett cykelställ i närheten. Gubben fick hjälp att resa sig upp, och stående såg han väldigt ostadig ut och erkände att han nog kände sig lite vinglig ändå.

Vi fick lämna en redogörelse för vad som hänt och kunde avsluta promenaden. Förutom att ambulansen stod där så fanns det bara en blodpöl kvar på gatan som tydde på att något hade hänt, och jag slogs av tanken att för att ambulanspersonal ska kunna göra sitt jobb så är de väldigt beroende av att privatpersoner ringer till dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...