Jag och W repar varje dag inför spelningen på lördag. Vi har inte haft en spelning på flera år. Vi blev väldigt förvånade när det fanns en klubb som kom ihåg oss och frågade om vi kunde spela, trots vår långa inaktivitet. Men det är väldigt kul att vi ska spela igen. Det går bra när vi repar. Jag kommer ihåg hur jag ska spela.

Om det går på spelningen som det går på repet så kommer det att bli jättebra. Det som kan göra att det inte blir riktigt lika bra är om jag får en blackout. Det har hänt flera gånger förut när jag har koncentrerat mig för noga på vilka tangenter jag ska trycka på. Helt plötsligt är tangenterna bara en enda röra och jag har ingen aning vilken jag ska trycka på. Det är bäst att inte tänka alls och låta händerna sköta sitt själva.

Men om jag får en blackout så kommer jag att mörka det, så ingen ska märka något. Jag har lite inställningen att jag är inte där för att spela bra utan för att röja. I vilket fall som helst så kommer det att bli jävligt kul.

I morse slogs jag av att det var ljust när jag gick till jobbet. Hur länge har det varit det? Blev det det helt plötsligt från en dag till en annan? Jag har ingen aning. Det kändes väldigt bra i alla fall. Världen är på väg på rätt håll. Snön har jag konstigt nog ingenting alls emot. Den får gärna ligga kvar en månad till. Eftersom februari brukar vara årets kallaste månad så räknar jag med att den gör det. Det var värre i början när jag försökte kämpa emot vintern och längtade tillbaka till sommaren. Nu har jag vant mig och driver bara med.