Igår var det dMz igen och efterson W är DJ så behöver han vara där mycket längre än vad jag behöver, så det är vanligt att jag går dit och hem ensam i mina korta kjolar i mörkret. Ibland möter jag en eller flera män på vägen, men jag är oftast inte särskilt nervös, det är säkert inga våldtäktsmän. Men någon av dem skulle ju kunna vara det. För mig blir alla män potentiella våldtäktsmän. Åtminstone känns det som att det är det samhället vill att jag ska tro.