Jag och W har skaffat oss nyårslöften. Jag tänkte mig att jag, under två månader, inte ska äta sådant som jag äter inte för att är hungrig utan för att det är gott på några andra dagar än på lördagar. W ska sluta med förmiddagscolan på jobbet.

Det har gått ganska bra hittills. Jag har klarat hela första veckan utan onödigt fikande. W var på jobbet första dagen idag och undvek colan och drack istället 4 koppar kaffe och 3 light cola, så han har också klarat sig.

I juli ska vi åka på 7-nätters kryssning, och baserat på de två tidigare kryssningarna med den båten så ökar vi i vikt med 0,5 kilo per kryssningsdygn, så om vi lyckades tappa något kilo innan dess skulle det bara vara bra.

När det gäller arbetsåret 2012 så känns det som att jag börjar jobba "på riktigt" imorgon. De där tre dagarna i början av den här veckan kändes mer som en mjukstart.

Jag hoppas att den här kommande våren ska vara lugn och skön. Eller, ja, inte för lugn, för det gillar jag inte. Men att jag åtminstone har kanske en dag varje, eller varannan, vecka där jag inte har något inplanerat och bara kan slappa framför en film i soffan.

Förra hösten hade jag ganska fullt upp. Det är svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde att jag hade så mycket att göra hela tiden, men att jag började på ett nytt jobb och började med rallylydnadskurser var ju helt klart bidragande. Då tänkte jag att den våren (alltså i våras) skulle vara lite lugnare. Men så blev det inte visade det sig. Då var det åter igen rallylydnadskurser (fler än under hösten) och dessutom skulle jag planera en rallylydnadstävling, syrrans möhippa, min 30-års fest och hjälpa syrran med hennes bröllop. Då började det nästan kännas för mycket och jag längtade till hösten, när allt skulle vara över och jag skulle kunna ta det lugnt.

Men i höstas var det inte alls lugnt. Då flyttade vi under två månader och min kollega på jobbet var borta i en månad. Då täckte jag upp för henne och jobbade över nästan varje dag.

Så nu när jag står här, i början av vårterminen, och tänker att att skulle vara skönt om allt inte var riktigt lika intensivt som det har varit under ett och ett halvt år nu, så kan jag inte låta bli att undra om det verkligen kommer att bli så.

Jag vet ju att vi har skivan på gång. När vi spelade in en av låtarna igår så läste jag igenom en text som jag skrev för länge sedan. Time will fly, and so will life...

Jag brukar tycka att Sverige har lite väl stor förkärlek för förbud. Det är inte ovanligt att kunna läsa om önskemål om olika förbud mot både det ena och det andra. Därför blev jag verkligen glatt överraskad idag när jag läste om ett förbud som nu upphör, särskilt när det gäller en fråga som ligger mig varmt om hjärtat.

Nu slopas lagen som förbjuder sällskapsdjur på caféer och restauranger. Det tycker jag är jättebra eftersom jag själv har hund. De som säkert inte är lika glada är väl alla allergiker och hundrädda personer som nu ser framför sig hur det kommer att krylla av hundar på alla caféer. Så tror jag inte alls att det kommer att bli. Man har ju hela tiden fått ha hund på uteservering och det brukar inte direkt vara överfullt av hundar där. Och det är fortfarande upp till varje café om de vill släppa in djur eller inte. Men att ett generellt förbud tas bort tycker jag är ett stort steg i rätt riktning.

Jag brukar tycka synd om Wilma under vinterhalvåret. På sommaren får hon vara med oss mycket mer. Då kan hon få följa med ner på stan, och vi kan ta en fika på uteservering och ha henne med oss. På vintern får hon alltid stanna hemma. Men nu kanske det finns hopp om att hitta något café dit vi kan ha henne med oss även under vinterhalvåret.

Vi började gårdagens nyårsfirande hemma hos en kompis, och gick sedan hem till oss och avslutade det. I den gamla lägenheten bestod utsikten till största delen av husgaveln på grannhuset, men i den här lägenheten har vi en stor öppen yta utanför fönstren. Vi satt på första parkett i soffan i vardagsrummet och såg massor av fyverkerier.

Nyårsmiddagsbuffé:

Ett ständigt dilemma, det där. Hundar och fyverkerier. Bör man förbjuda fyrverkerierna, för hundarnas skull? Eller får hundarna helt enkelt tåla detta, en gång om året, för människornas skull?

Wilma brukar inte ha särskilt stora problem med fyrverkerier och smällare. När hon var valp brydde hon sig inte alls. Då brukade vi även öva henne med hjälp av en DVD med fyrverkerier som vi spelade på TV'n hemma. Först på låg volym, och sen ju närmare nyår vi kom, högre och högre.

Senaste åren har hon tyckt att det har varit lite mer besvärligt. Blivit darrig när det smäller som värst. Men hon återhämtar sig snabbt när det börjar lugna ner sig. Vi får se hur hon reagerar i år. Nu är det ju bara 7 timmar kvar... Det har varit några spridda tjuvstartare av och till här utanför, men de har hon inte reagerat på alls. Det är skönt att hon inte behöver lugnande och fetvadd i öronen.

Det finns en park mitt över gatan från mitt hus och i den finns det en papperskorg. Idag när jag kom hem från ridningen såg jag att det brann i den där papperskorgen. Jag gick hem och funderade på vad man har för ansvar om man upptäcker någon sådant. Jag bor ju inne i stan så jag kan ju inte vara den enda som upptäcker det där. Och den som startade branden borde ju definitivt ha märkt det. Eller är det så att eftersom jag upptäcker det så ska jag också agera. Och vad gör man då? Jag kan ju inte ringa brandkåren för att det brinner i en papperkorg.

Jag frågade W, och han googlade ärendet. Om man hittar en papperkorg som brinner så ska man också hitta en kopp och en vattenpöl i närheten, och släcka elden. Jag insåg att en kopp vatten skulle inte bita på de där lågorna så vi fyllde två pet-flaskor (W's överkonsumerande av läsk kom nu till nytta) och gick ner. Nu brinner det inte i papperskorgen längre. Dagens god gärning, kanske...?

Jag har väldigt lätt för att falla in i nya rutiner när jag har semester, som jag har nu i mellandagarna. Inför en lite längre ledighet, när jag är på jobbet, brukar jag tänka på vad skönt det ska bli att få vara ledig. Men sen när jag väl är ledig så glömmer jag helt bort att det är skönt att inte jobba. Nu ser min dagliga rutin ut så att jag och W åker ut till en studio som vi har byggt upp i ett rum hemma hos mina föräldrar, och där spelar vi in en låt om dagen till skivan som planeras att släppas i vår. Sen åker vi hem och jag åker ut till stallet till en två timmars teori-och-rid-lektion. Jag älskar verkligen att rida varje dag! När jag har ridlektion känner mig aldrig stressad över att jag skulle ha mycket annat som borde göras. Sen, senare på kvällen, har jag ganska mycket tid till all läsa. Det är något som jag tycker att jag inte riktigt hinner med i samma utsträckning som jag önskar på vardagar när jag jobbar. På det hela taget ett ganska effektivt användande av mellandagarna.

Efter fyra dagars intensivt julfirande hemma hos mina föräldrar så känner jag ändå att det tog slut alldeles för fort. Nu är jag och W hemma igen och ska kolla på Bad Santa.