Av: Monica Ali

Det var när ukrainaren Yuri hittades död i källaren till köket där Gabriel är köksmästare som saker börjar gå utför för Gabriel. Visst låter det sännande? Men det blir egentligen inte mer spännande än så. Av bokens 500 sidor skulle man kunna korta ner den med 400. Det tragglar på, boken igenom, med samma intriger; Yuris besvärande död, Gabriels döende pappa, problemen i förhållandet till flickvännen Charlie, drömmen om en egen restaurang och det dåliga samvetet när det gäller flickan Lena. Man kan läsa de första 50 sidorna och sedan de sista 50 och ändå få en ganska bra bild av boken.

Boken innehåller ganska många namn, det är många som jobbar i köket. Trots att jag verkligen försöker hålla reda på vem som är vem så är det svårt. Sen ger jag upp och upptäcker att det spelar ingen roll i förståendet av boken vem som är vem av de som jobbar i köket.

Jag tycker att den här boken var deppig, långtråkig och ointressant och karaktärerna sysslar med alldeles för mycket sidodiskussioner för min smak.

Av: Sofi Oksanen

Utrensning utspelar sig till största delen på en gård i Estland och handlingen hoppar fram och tillbaka mellan olika år. Precis min typ av bok egentligen. Men något gör att jag aldrig riktigt fastnar för Utrensning.

Jag vet inte varför, men jag hade fått för mig att Sofi Oksanen bodde i Sverige och hade skrivit boken på svenska. Jag tror att jag inte kunde föreställa mig att en bok om Estland hade blivit populär i Sverige annars. Men någonting med språket i boken gjorde mig misstänksam och en bra bit in i boken så kollar jag upp originaltiteln, vilket visade sig vara Puhdistus. Jag har nämnt förut att jag kan ha svårare att ta till mig böcker som inte är skrivna med svenska eller engelska som originalspråk, jag vet inte varför det är så, antagligen bara ovana. Det gäller naturligtvis inte alla andra böcker på annat språk än svenska eller engelska. Och menar jag alltså att engelska böcker översatta till svenska går lika bra att läsa både på svenska eller engelska.

När jag närmade mig slutet av boken upptäckte jag en bild av Oksanen på sista pärmsidan och då blev jag väldigt fundersam. Hon ser ju hur cool som helst ut, jag tänker mig att hon borde skriva en helt annan typ av bok. Författaren till Utrensning hade jag mer tänkt mig som en kvinna i 60-års åldern som flytt från Estland till Sverige och skriver en bok om eländet.

Jag vet att många tycker att Utrensning är väldigt bra och den har fått många hyllningar, men för mig funkar det inte. I don’t get it.

Av: Ray Kluun

Änklingen är uppföljaren till En sorts kärlek och här får vi följa Sten och treåriga dottern Luna under månaderna direkt efter Carmens död.

Boken är indelad i tre delar där första delen börjar direkt efter Carmens död med att hon i några dagar ligger i sin kista i vardagsrummet. Efter begravningen går Sten bananas, ligger runt, knarkar och festar vilt och att samtidigt ensamstående ta hand om en treåring visar sig svårt.

Under en galen Ibiza-resa får WTC-katastrofen Sten på andra tankar och han avbryter resan för att istället umgås med sin dotter.

I del två tillbringar Sten och Luna en vecka i Thailand och i tredje delen åker de till Australien för att åka runt i en husbil i några månader.

Det är i del tre som det känns som att det börjar ordna upp sig för Sten och det handlar mycket om hur vardagen blir på resande fot med husbil och treåring. Sten måste ta hand om Luna och han måste anpassa sig då han blir nekad många av de aktiviteter han vill prova för att han har ett litet barn med sig. Tredje delen är den del av boken som jag tycker är minst intressant.

Hela boken är läsvärd. Den håller ett högt tempo precis som sin föregångare och är inte alls lika sorglig. Har man läst En sorts kärlek bör man läsa den här också, men jag tror att det kan vara svårt att läsa Änklingen utan att ha läst En sorts kärlek först.

Av: Niklas Rådström

Den här lilla boken, som kort och gott heter Stig, är en minnesbok om författaren och konstnären Stig Claesson. Innan jag började läsa boken hade jag ingen aning om vem Stig Claesson var och nu när jag har läst boken tycker jag fortfarande inte att jag vet vem han var, men har i alla fall en uppfattning om hur han var (åtminstone som vän till Niklas). Jag känner inte något intresse för att ta reda på mer om Stig, som jag kan göra ibland när jag har läst en bok om en person som jag inte kände till från början.

Boken är skriven av den nära vännen Niklas Rådström och helt ur Niklas perspektiv får man läsa om hans olika träffar och aktiviteter med Stig. Jag tycker att boken handlar om, och säger, minst lika mycket om Niklas. Jag får ibland känslan av att boken var Niklas sätt att skriva av sig och samla sina tankar efter vännens död.

Hela boken, på endast ca 160 sidor, är en enda lång text utan kapitelindelning, med nedslag i olika anekdoter.

För någon som vet vem Stig Claesson var tror jag absolut att det här kan vara en intressant bok att läsa, men mig gav den ingenting.

Av: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Cirkeln är en bok som jag har hört talas om från lite alla möjliga håll innan jag nu till sist bestämde mig för att läsa den. Jag hann bara öppna den så märkte jag att den gick ut hårt och helt i min smak. Jag läste de 100 första sidorna av bara farten innan jag var tvungen att lägga den ifrån mig. Det märks att det är en ungdomsbok, men jag tycker inte på något sätt att det gör den mindre läsvärd. Snarare så hjälper det till att göra att man kan få upp ett ganska högt lästempo och det är lätt att komma in i boken.

Cirkeln handlar om ett gäng gymnasietjejer i ett litet samhälle där ondskan har vaknat. Det visar sig att de här tjejerna är utvalda för att bekämpa ondskan och de besitter olika egenskaper som de övar sig på att bemästra. Men de måste inte bara öva sig på att hantera sina nyvunna krafter, de måste också försöka stå ut med varandra.

Cirkeln är första delen i en triologi och del två Eld ska komma nu i april. Jag längtar efter att få läsa den och följa de här tjejerna en bit till på deras resa. Men handlingen i Cirkeln avslutas i Cirkeln och man kan absolut läsa den som fristående. Det är upplagt i boken för en fortsättning och pratas om kommande äventyr, men man lämnas inte med en cliffhanger.

REKOMMENDERAR

Av: Marianne Fredriksson

Det här är ju en väldigt aktuell bok, eftersom filmen som baseras på den precis har kommit ut på bio. Men innan dess så var det en bok som jag inte hade hört talas om under de drygt 25 år som den har funnits i handeln.

Boken handlar inte om någon speciell händelse utan man får följa Simon under flera år i hans liv där det händer många olika saker. Ekarna tycker jag egentligen inte har särskilt stor roll i historien. För egen del hade boken lika väl kunnat heta Simon och Isak, men Simon och ekarna är ju en väldigt snygg boktitel.

Jag har svårt att sätta fingret på vad jag tycker om den här boken. Emellanåt tycker jag att språket är vackert och att det är en fröjd att läsa, emellanåt bara att det är för komplicerat och rörigt. Emellanåt tycker jag att historien är lugn och gripande och emellanåt att det bara är långtråkigt.

Nu när jag har läst ut boken känner jag bara att det är skönt att den är slut, jag tror inte att den kommer att lämna något bestående intryck.

Av: Jonas Joelson

Efter första kapitlet tycker jag att Tabula Rasa Hotels känns som en grabbig chick-lit och påminner mig om Sophia Wolf Lösnitz Stockholm Rosé med mycket supande och festande. Men Tabula Rasa Hotels är mer än så. Med ett halvårs mellanrum får man följa reklamaren David Skoglund före och efter en avgörande händelse i hans liv.

De mystiska Tabula Rasa Hotels har kontaktat reklambyråer i Stockhom med en svårknäckt hemsida för att avgöra vilken byrå som ska få jobba med lanseringen av deras nya hotell i Sverige. David tar sig an hemsidan för att vinna både jobbet och kvinnan som jobbar för hotellen.

Det är fartfyllt, det är spännande, det är Stockholm och det är kuber.

REKOMMENDERAR

Av: Hisham Matar

Det här är den första boken som jag har läst i manusform, alltså att hela boken är utskriven på A4-papper. Det kan vara anledningen till att jag aldrig fick riktigt samma känsla när jag läste som jag brukar få när jag läser pocketböcker.

I boken får man följa Nuri och hans familj och barndom. Nuris pappas försvinner spårlöst vilket Nuri tar väldigt hårt. Även om det är det centrala i historien så har jag svårt att sätta fingret på vad boken egentligen handlar om. Kanske är det relationen till Mona, kanske är det helt enkelt Nuris uppväxt. Det som står klart är att det är en bok fylld med kärlek, sorg och saknad.

Matar kommer från Libyen och även om boken ursprungligen är skriven på engelska så tycker jag att språket i den svenska översättningen känns annorlunda mot vad jag är van vid från svenska och amerikanska författare.

En sak i boken som jag tycker blir något rörigt är att de åker mellan olika länder och jag har svårt att hänga med i vilket land de för tillfället befinner sig i.