Idag åkte jag och W bil till agilityn för första gången. Det tog nog lika lång tid som att åka buss. För det första så har vi parkerat väldigt långt hemifrån eftersom vi inte har någon egen parkering. Dessutom får bussen åka rakt igenom stan och vi måste ta en rejäl omväg, och vi hittade inte riktigt så omvägen blev nog ganska mycket större än nödvändigt. På vägen hem var det skönt att slippa vänta på bussen. Vi märkte också att vi hade köpt en bil nästan utan bensin och var tvungna att tanka på vägen hem. Jag är helt ovan vad att behöva tänka på sånt när jag kör bil.

Jag känner att det finns risk att den här bilen utvecklas åt ett håll som jag inte riktigt är nöjd med. Det hängde en wunderbaum i den när vi fick den. Och nu har W börjat prata något om luddiga tärningar i backspegeln och dekaler.  Jag känner också att mitt och Ws förhållande inte är riktigt lika friktionsfritt när någon av oss sitter bakom ratten.