När vi skulle ensamträna Wilma gjorde vi såhär:

Vi började redan när hon bara hade varit hos oss i några dagar. När hon är ensam hemma får hon bara vara i köket., där har hon mat, vatten och sin korg. Vi stänger för in till köket med kompostgaller.

Vi märkte snabbt att det inte gick att stänga in henne i köket och själva vara på andra sidan gallret så att hon såg oss. Eller ens finnas kvar i lägenheten om hon märker det. Då gnällde hon och ruskade på gallret med tassarna och var inte alls nöjd.

När Wilma ska vara ensam så är vi väldigt tydliga med att vi går. Vi har aldrig smugit iväg när hon sover för att hon inte ska få panik om hon vaknar. Vi säger alltid ”kommer snart” för att hon ska veta att det är lugnt. Det säger vi varje gång hon ska vara ensam, och varje gång har vi kommit tillbaka.

I början gick vi bara ut i trapphuset och väntade utanför ytterdörren i någon minut innan vi gick in igen. Om hon gnällde gick vi in igen en kort stund så att hon kunde se oss, men ignorerade henne och släppte inte ut henne ur köket.  Först när hon tystnade kom vi tillbaka. Då släppte vi ut henne ur köket, men berömde aldrig. Det är inte duktigt att vara ensam, det är helt naturligt, man är det ibland. Vi var rädda att om hon fick beröm när vi kom tillbaka skulle hon tro att det var jättebra att vi kom tillbaka = det är lite obehagligt att vara själv.

Vi utökade successivt vår frånvaro och hon lärde sig snabbt att vara ensam. Om vi skulle vara borta lite längre brukade vi ibörjan gå en långpromenad innan så att hon skulle vara lite trött och sova när vi hade gått. Vi vill inte lämna henne ensam full med energi.

Idag säger vi ”gå och lägg dig” och då springer hon direkt till sin korg. Oftast får hon en godis i korgen innan vi går. Vi säger ”kommer snart” och sen går vi. Men många gånger händer det att hon fattar att vi är på väg att gå. Till exempel när jag sprayar håret på morgonen, vilket är något av det sista jag gör innan jag går hemifrån, när hon hör det ljuder springer hon direkt och lägger sig i köket.

Hon är så gullig när hon ligger där i sin korg och väntar på att bli ensam.

Jag börjar märka nackdelar med alcogelen. Jag smörjer in händerna med alcogel kanske två, tre gånger om dagen. Jag har en pump bredvid mig på kontoret. Men trots att det står på att den är återfuktande så verkar den inte vara tillräckligt återfuktande. Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker att händerna börjar kännas torrare än vanligt.