När vi skulle ensamträna Wilma gjorde vi såhär:

Vi började redan när hon bara hade varit hos oss i några dagar. När hon är ensam hemma får hon bara vara i köket., där har hon mat, vatten och sin korg. Vi stänger för in till köket med kompostgaller.

Vi märkte snabbt att det inte gick att stänga in henne i köket och själva vara på andra sidan gallret så att hon såg oss. Eller ens finnas kvar i lägenheten om hon märker det. Då gnällde hon och ruskade på gallret med tassarna och var inte alls nöjd.

När Wilma ska vara ensam så är vi väldigt tydliga med att vi går. Vi har aldrig smugit iväg när hon sover för att hon inte ska få panik om hon vaknar. Vi säger alltid ”kommer snart” för att hon ska veta att det är lugnt. Det säger vi varje gång hon ska vara ensam, och varje gång har vi kommit tillbaka.

I början gick vi bara ut i trapphuset och väntade utanför ytterdörren i någon minut innan vi gick in igen. Om hon gnällde gick vi in igen en kort stund så att hon kunde se oss, men ignorerade henne och släppte inte ut henne ur köket.  Först när hon tystnade kom vi tillbaka. Då släppte vi ut henne ur köket, men berömde aldrig. Det är inte duktigt att vara ensam, det är helt naturligt, man är det ibland. Vi var rädda att om hon fick beröm när vi kom tillbaka skulle hon tro att det var jättebra att vi kom tillbaka = det är lite obehagligt att vara själv.

Vi utökade successivt vår frånvaro och hon lärde sig snabbt att vara ensam. Om vi skulle vara borta lite längre brukade vi ibörjan gå en långpromenad innan så att hon skulle vara lite trött och sova när vi hade gått. Vi vill inte lämna henne ensam full med energi.

Idag säger vi ”gå och lägg dig” och då springer hon direkt till sin korg. Oftast får hon en godis i korgen innan vi går. Vi säger ”kommer snart” och sen går vi. Men många gånger händer det att hon fattar att vi är på väg att gå. Till exempel när jag sprayar håret på morgonen, vilket är något av det sista jag gör innan jag går hemifrån, när hon hör det ljuder springer hon direkt och lägger sig i köket.

Hon är så gullig när hon ligger där i sin korg och väntar på att bli ensam.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...