Nu har jag sett några avsnitt till av Sol, fest & oroliga föräldrar. Jag förstår ju att det är ett program som det är tänkt att man ska bli upprörd av, och jag blir verkligen upprörd. Jag retar mig enormt på hela upplägget. Jag retar mig på att föräldrarna går in i sina barns hotellrum när de inte är där och går omkring och chockeras av att det är otroligt stökigt och att det inte finns mat i kylskåpet. Om de vill ha det så, så får de väl ha det så! Det behöver inte vara välstädat på semestern!

Förädrarna chockeras också över partybåtarna och hur ungdomarna beter sig där. Även fast deras egna barn bara sitter i publiken så är föräldrarna missnöjda med hela idén med partybåt.

I ett avsnitt var det ett grabbgäng som skötte sig oklanderligt. De var på strippklubb, men stod längst bak vid väggen. De körde gokart, åt pizza, var ute och dansade och rökte vattenpipa. De blev inte orimligt fulla, de hånglade inte med tjejer och de höll ihop. Ändå kom föräldrarna där på slutet och hötte med fingret och ville prata allvar.

I det avsnittet som jag såg senast fick jag för första gången anledning att glädjas åt en förälder. Det var en pappa med realistisk inställning till festande. När det andra parets son fick en lapdance på stippklubb tyckte han bara att det var lugnt och att alla pojkar borde prova det någon gång i livet. När hans dotter testade lustgas på krogen skrattade han och sa att det skulle han också vilja testa. (Fast i slutet under "förmaningsstunden" påstod han sen att det var livsfarligt (vilket jag i frågasätter om det verkligen är utan att veta någonting om det. Om det är livsfarligt borde väl inte så många klara det utan problem? Är något livsfarligt om alla dör av det eller om någon kan dö av det? Är det livsfarligt att köra bil?)) Det bästa den där pappan sa, och det som jag hela tiden har tyckt att alla föräldrar borde fokusera mer på, var typ "Det känns bra att se att trots att hon är så full så har hon ändå kontroll".