Jag skrev för ett tag sen att jag hade några texter som blev publicerade i en antologi i höstas. Nu i helgen var det en recension av den antologin i lokaltidningen. Och roligt för mig var att jag, till skillnad från de flesta av de andra 63 bidragarna, blev både omnämnd och fick vara med på bild.

Det var en granne som först gjorde mig uppmärksam på den där recensionen. Kul att antologin recenseras tyckte jag, men frågade hur han kunde veta att jag var med där. När han svarade att det till och med hade varit en liten bild på mig blev jag genast nervös. Vad var det för bild? Jag tycker att jag har en tendens att på bilder där jag har bestämt mig för att le så ler jag ganska muppigt. Jag önskade att jag lyckades träna bort det. Jag brukar vela mellan att le med stängd eller öppen mun och landa i något halvdant osäkert mittemellan. 

Nu var faktiskt den där lilla bilden som de hade valt helt okej. Jag har funderat på vad de har fått bilden ifrån och kommit fram till att det måste vara när de var hemma hos mig i somras när de fotade mig en massa inför att jag fyllde år. Note to self - gamla bilder kan dyka upp när man minst anar det. Börja redan nu med att öva på att le med pondus.