Det finns inget som gör mig så uppgiven som att byta om för ett träningspass, mentalt peppa mig för att ta mig upp ur soffa, gå till Friskis och sedan väl där upptäcka att det redan är fullt på  passet. Det händer ibland, vanligast i januari, och då havererar hela veckoplaneringen. Ska man gå hem, när ska man träna nästa gång, ska man träna något annat, och i så fall vad?? Idag bestämde jag mig för att gå in på gymmet istället, men det blev till sist inte så heller. När jag hade kommit in på Friskis och det visade sig att det inte fanns ett enda ledigt skåp varken i lilla eller stor omklädningsrummet, och det var folk i vägen överallt, då vände jag på klacken och gick hem. Det behövs ingen särskild stor motgång för att jag ska tappa motivationen när det gäller träning. Och det värsta är att det inte är tanken som räknas när man har bestämt sig för att träna och sedan inte gör det.