En bra sak med mina arbetskamrater är att många av dem tycker om att gå på bio. Vi fick en ny kollega nyligen och jag föreslog att vi skulle gå ut och äta tillsammans. Kul, tyckte de, då kunde vi passa på att gå på bio samtidigt. Så efter jobbet idag var vi först på Koh Phangan och sedan och såg den stillsamma och på gränsen till långtråkiga tyska DDR-filmen Barbara.

Av: Andreas Carlsson

Jag gillar den här boken. Kanske är jag precis rätt målgrupp för att läsa det här eftersom jag gillar musikaler, jag gillar Andreas Carlsson, jag har ett eget band och jag skriver själv låttexter. Jag låter mig gladeligen dras in i Dandyworld.

Dandy är en kille som efter några år på barnhem ger sig av till Platinum City där han precis efter ankomst bara behöver sjunga en låt tillsammans med några gatumusikanter för att få karriären serverad. Kapitlen varvas med låttexter och jag kan se framför mig hur den här historien skulle göra sig på teaterscen eller filmduk.

Just låttexterna är något av det som jag gillar mest med boken. Eftersom jag också är textförfattare så tycker jag att det är väldigt intressant att läsa Andreas texter, hur han lägger rimmen, hur han bygger upp låten, var han lägger sticken osv. Inspirerande.

Det som jag har mer svårt för är den överdrivna pappa-son-romantiken i börjar av boken och själva slutet som jag till en början tyckte var en stor besvikelse.