Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att träna på morgonen. Det funkar inte riktigt för mig. För det första så är min kropp knappt användbar innan jag har ätit något. Har med blodsockret att göra skulle jag tro. Det här med att gå en promenad innan frukost är inte att tänka på när man nästan inte kan ta sig in till köket utan att det svindlar för ögonen. Efter frukost är jag mer funktionsduglig, men inte redo för någon högre form av fysisk ansträngning.

För det andra så tycker jag inte om att träna när jag nyss har ätit. Det känns inte bra. Den här ekvationen går inte ihop. Och tro mig, jag har provat. Det är inte mycket jag har fått ut av de träningspassen.

Optimala träningsförhållanden är direkt efter jobbet. Då har jag inte ätit sedan luch, jobbat några timmar och kommit igång ordentligt, och inte hunnit blir för hungrig eller trött hemma. Raka vägen från jobbet till Friskis, och sedan äta middag, det är det absolut bästa.

Därför var det med viss oro som jag gav mig på ett spinningpass kl 07.50 för några veckor sedan. Det är ett gym som ligger bredvid mitt jobb, där jag kan träna gratis, som har börjat med det där spinningpasset och en arbetskamrat berättade att hon hade varit där. Det lät så jäkla roligt. Ju mer hon berättade, desto mer sugen blev jag på att gå jag också. Jag gillar spinning och det var länge sedan jag var på ett pass så jag bestämde mig för att prova. Och till min stora glädje gick det alldeles utmärkt. Jag vet inte vad det berodde på. Kanske trettiominuterspromenaden för att ta mig dit. Kanske att själva passet inte var fullt lika intensivt och något kortare än de jag annars går på. I vilket fall som helst så kändes det riktigt bra och jag var där igen i fredags, och det kändes lika bra då med.

(Däremot så känner jag mig som en idiot när jag går upp sinnessjukt tidigt och ger mig ut i dåligt väder för att hinna med ett spinningpass innan jobbet...)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...