Jag såg första avsnittet av kändisdjungeln, och sen såg jag ungefär två minuter av ett annat avsnitt. Det är möjligt att det är ett bra program om man är mer insatt än vad jag är. Men som jag har uppfattat det så sitter ett gäng halvkändisar i ett camp ute i djungeln (med tillgång till sovplatser, köksredskap, toalett och ris, och tydligen facebook också eftersom någon på radion påstod sig ha sett Ann Söderlund inloggad) och en gång om dagen går en av dem iväg till en insektsförnedrande tävling och försöker vinna lite mer mat. Thats it, verkar det som...

De senaste veckorna har jag inte varit lika trött som jag brukar vara på vardagar. Jag har alltid haft uppfattningen att jag måste sova minst 9 timmar varje natt för att vara riktigt utvilad efteråt. På vardagarna brukar jag bara tillåta mig 8 timmars sömn, och då brukar jag vara sjukt trött när jag vaknar, särskilt torsdag och fredag morgon. De senaste veckorna har jag sovit mindre än 8 timmar varje natt, men är ändå inte trött. Jag somnar senare än vad jag brukar och jag vaknar varje morgon innan klockradion.

Jag har lite olika teorier om vad som ligger bakom.

Kanske är det för att jag är äldre nu än vad jag var för till exempel ett halvår sedan, och när man blir äldre behöver man sova mindre har jag hört.

Kanske är det för att det är ljust ute på dagarna fortfarande.

Kanske är det för att det inte alls har tränat lika mycket som jag brukar på sista tiden.

Kanske är det för att jag har så mycket att göra på jobbet och hemma hela tiden.

Jag tror inte riktigt på någon av de här teorierna.

Att jag är äldre nu än för några månader sedan borde inte göra en timmes skillnad på nattsömnen.

Hur ljust det än är ute har jag aldrig förut när jag jobbar orkar igenom en hel vecka med mindre än 8 timmars sömn per natt.

Att jag tränat mindre på sista tiden borde inte ge några positiva effekter. Att träna ska ju vara bra för sömnen, man ska känna sig mindre trött.

Och samma sak med att det är mycket som händer hela dagarna och kvällarna, det borde jag ju bli trött av.

Jag har knappt behövt äta på senaste veckorna heller. Jag blir inte hungrig som jag blev förut. Om det är den minskade träningen som ligger bakom så kommer jag att bli väldigt besviken. Annars är det bara att hoppas att det håller i sig, och inte slår till med en smäll sen så att jag måste sova och äta ikapp allt på en gång sen.

Idag åkte jag och W bil till agilityn för första gången. Det tog nog lika lång tid som att åka buss. För det första så har vi parkerat väldigt långt hemifrån eftersom vi inte har någon egen parkering. Dessutom får bussen åka rakt igenom stan och vi måste ta en rejäl omväg, och vi hittade inte riktigt så omvägen blev nog ganska mycket större än nödvändigt. På vägen hem var det skönt att slippa vänta på bussen. Vi märkte också att vi hade köpt en bil nästan utan bensin och var tvungna att tanka på vägen hem. Jag är helt ovan vad att behöva tänka på sånt när jag kör bil.

Jag känner att det finns risk att den här bilen utvecklas åt ett håll som jag inte riktigt är nöjd med. Det hängde en wunderbaum i den när vi fick den. Och nu har W börjat prata något om luddiga tärningar i backspegeln och dekaler.  Jag känner också att mitt och Ws förhållande inte är riktigt lika friktionsfritt när någon av oss sitter bakom ratten.

Vi har på senaste tiden tyckt att det skulle vara ganska skönt att ha en egen bil så att vi slipper åka buss till och från alla agilitybanor och träningar. Tanken har blivit mer och mer lockande och idag slog vi till.

Jag har alltid tänkt mig att min bil ska vara från -00, blank i lacken, fyra dörrar, centrallås och fönsterhissar. Istället blev det tvärtom. Men den kommer att ta oss fram och tillbaka från agilityn i alla fall.  

För att gå från nybörjare till fortsättare i Rallylydnad måste man bli godkänd på tre tävlingar, alltså få över 70 poäng. Det fick Wilma på sina tre första tävlingar. (Hon har fått 95p, 94p och 94p.) Så vi tyckte att det var dags att gå fortsättningskursen.

Den arrangerades i Cocker Spaniel klubben regi, så det var 6 Cocker Spaniel och Wilma. Heltokigt, de tyckte att Wilma så konstig ut. Men Wilma var bland de bästa som vanlig, kanske bäst till och med, och fick snabbt respekt.

Efter kursen gick vi och köpte en bil.

Det har öppnat ett Brasseri i närheten av där jag bor.

Innan det öppnade, när de bara hade skyltar om att de skulle öppna, funderade jag varje gång jag gick förbi på vad ett Brasseri är för något. Igår öppnade de och jag gick och läste på menyn för att se om jag kunde lista ut vad Brasseri innebar. Det verkar vara helt vanlig mat, fast ganska dyrt. Det lät väldigt gott allting, så jag måste dit och äta.

Men Brasseri kan ju inte bara vara att de är dyrare än andra restauranger. De borde betyda något mer. Är det någon som har en gissning får man gärna skriva den i kommentarerna. Snart ska jag kolla på wikipedia...

Förra helgen köpte jag strumpor på Cubus. 3-pack, supersoft. Det var syrran som tipsade om dem och de var verkligen superbekväma. Idag gick jag dit igen och köpte 3 paket till, alltså 9 stycken. Nu borde jag ha så att jag klarar mig ett tag.

Årets Kulturnatt var ingen besvikelse. Redan kl 19 tog jag en runda på stan med kompisarna. Vi trängde oss fram bland massor av folk, hörde musik från olika scener och dansuppvisningar, var ner i ett galleri, såg en en riddar turnering och gick förbi något som kanske var en ljusinstallation.

Vi avslutade rundan på Oasia med drinkar och öl. Det var första gången jag var där. Men riktigt trevligt ställe, så det var nog inte sista.

På vägen hem stannade jag och W och tog en langos. Gott. Det får mig alltid att tänka på festival. Det var ett invandrarbarn i kassan. Det finns förvånansvärt många invandrarbarn som jobbar i kassor. Säga vad man vill om barnarbete, med de kommer nog bli bra försäljare när de blir stora.