På väg hem efter jobbet gick jag förbi ett hus där två barn gick omkring utanför och trampade upp mönster i snön. Det var två flickor, gick typ på lågstadiet. De var inte sådär stojiga och stökiga som barn kan vara, utan tog det ganska lugnt, men skrattade en del. Så hör jag plötsligt "Hallå!". Jag tittar upp och ser en grå tant med strängt utseende kika ut genom ett fönster två våningar upp. Barnen får också syn på tanten, och när tanten ser att hon har deras uppmärksamhet hytter hon långsamt och bestämt med fingret. Barnen bara tittar på henne. Tanten lägger armarna i kors på fönsterkarmen och tittar väntande på barnen. Det är helt tyst. Barnen tittar på varandra och tittar frågande tillbaka på tanten. Jag tror att ungarna inte ens förstår vad det där viftandet med pekfingret betydde. De tittar tyst och avvaktande på varandra ett tag, barnen och tanten. Nu har jag nästan gått förbi, men jag hör något i stil med att "det är inte snällt att gå på andra människors tomt".

Imorgon spelar Mika i Stockholm och jag önskar, önskar att jag skulle gå. Men just imorgon jobbar jag till 18.30 och skulle omöjligt hinna... :(