Nu har jag ridit den sista lektionen av alla extrakurser som jag har ridit nu i jul. På söndag startar min vanliga lektionsverksamhet och då är jag tillbaka till att bara rida en gång i veckan. Det har verkligen varit roligt och givande att rida så mycket på kort tid nu över julen. Jag har hunnit med 4 hopplektioner, 2 dressyrlektioner och 3 teoripass på en och en halv vecka.

På lektionen idag var det hoppning och det var en avslutning att minnas. Den hästen som jag fick rida hade jag redan ridit vid 3 av de tidigare tillfällena, så vi hade lärt känna varandra. Och det var nog tur... Själva lektionen var riktigt rolig. Vi var bara tre stycken och då hinnar man hoppa ganska mycket. Och vi hade en jättebra ridlärare som vågade utmana oss lite. Bland annat fick vi hoppa på böjt spår, lite som en stor halv volt.

I uppvärmningen gick det jättebra för mig. Min häst svarade bra på mina hjälper och gjorde allt jag bad om lydigt och fint. Vi fick beröm av ridläraren. Sen började vi med hoppningen och det gick också jättebra till en början. Ridläraren tyckte att det såg ut som att jag hade hoppat på böjt spår många gånger förut, vilket var roligt att höra eftersom det var första gången.

Eftersom vi bara var tre i ridhuset så fick vi komma i trav hela tiden, utspridda på spåret. Men sen skulle vi hoppa en i taget och de andra hästarna skulle vänta på sin tur. Det gick bra för min häst att stå och vänta så länge det var en annan framför. Men så fort han hamnade först i kön så blev han helt övertänd. Han kunde bara backa och gå i sidled och när det blev vår tur så skriade han högt och galopperade på stället och när vi skulle lägga en travvolt för att lugna ner honom så gick han i piaff. Vi lyckades att hoppa, men det blev bara värre och värre efter det.

När vi skulle hoppa hindren från andra hållet så skulle vi först rida förbi två hinder som vi hade hoppat förut. Det gick inte alls. Hur jag än försökte så ville han inte gå förbi, han var helt övertygad om att han skulle hoppa de där hindren. Jag fick ta en annan väg för att ta mig förbi med så stor marginal som möjligt, men när vi närmade oss hinder som skulle hoppas så blev han helt taggad. Bockade, sparkade bakut och skriade. Fast jag försökte prata lugnande, slappna av och luta mig bakåt så blev det ingen ordning på honom.

Skulle han vara sådär så fick han inte hoppa tyckte ridläraren och föreslog att jag skulle ta en annan häst. Det har jag aldrig varit med om förut. Tanken var att jag skulle hoppa sist och ta en av de andra två hästarna när den var klar. Men innan det blev så så kom ridläraren på att vi kunde prova att lura hästen som jag red. Istället för att de andra två stod och väntade medan vi hoppade så fick alla trava runt spåret, så att hästen skulle tro att lektionen var slut och att det var nedvarvning. Vi red alla förbi hindren som stod längs långsidan och då gick det hur bra som helst. Sen, på andra varvet, när han kom i lugn och fin trav så styrde jag honom på hindren istället. Då blev han nog lite förvånad och hoppade riktigt bra. Vi lyckades hoppa två vändor till innan vi var klara. Och jag tycker faktiskt att det var en riktigt rolig lektion. Det är roligt att hästarna inte bara går som maskiner utan har lite egen vilja också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...