Jag går ganska snabbt. Egentligen tycker jag inte det, jag tycker att jag går normalt, men jag har märkt att jag ofta kommer ikapp folk som är framför och även om de ser ut som att de verkligen anstränger sig och hastar fram så går jag lätt om dem i min normala avslappnade promenadtakt. Eller lätt går jag inte alltid om dem, det är ett problem...

När trottoaren är smal och jag kommer ikapp en person så bara måste jag om. Jag blir jätteirriterad av att inte kunna gå i min egen takt, även när den framför bara går lite långsammare än vad jag tycker är bekvämt. Jag måste hålla igen, dra ner på tempot, jag klarar inte av det, det enda jag kan tänka på är hur långsam personen framför är. Så jag satsar på att ta mig förbi.

Oftast går de här personerna på mitten av trottoaren så att det är lite för smalt för att ta sig fram på båda sidorna. Jag väljer en sida och gör ett omkörningsförsök, men då börjar personen glida iväg åt det hållet så att det blir alldeles för trångt att ta sig förbi där och istället lagom med plats på andra sidan. Bra, då byter jag sida och gör ett försök till att ta mig förbi där istället. Men då händer det märkliga. Personen glider över på den sidan istället. Jag kan behöva gå fram och tillbaka flera gånger innan jag kommer förbi. Jag fattar inte det här. Jag fattar framförallt inte varför det är så vanligt att det blir så. Det måste ju vara omedvetet från personen framför, skulle jag själv bete mig så om någon försöker gå förbi mig?

Nu har jag fått nog av mina tafatta försök och velandet fram och tillbaka. Nu vill jag bestämma mig för en sida och ta mig förbi på den. Hur ska jag göra då? Jag har funderat på att helt enkelt säga "ursäkta", men jag lyssnar alltid på dokumentärer när jag går till jobbet och blir lite osäker på hur högt jag pratar när jag inte hör mig själv ordentligt. Jag har också funderat på att ta tag i personen när den svänger in framför mig, sätta ut armen som ett stopp. Kommer det att vara okej? Jag har oftast redan gått ganska nära bakom en bit, så om de har märkt mig så tycker de nog att jag är obehaglig för jag har inte riktigt någon känsla för den personliga comfort zonen när jag vill om. Kvinnan idag höll lite hårdare i handväskan, men hon prejade ändå ut mig när jag skulle gå förbi på utsidan. Varför går folk mot mig istället för att lämna plats när jag ska gå förbi!

Finns det någon fler som har märkt att det är så här? Vad ska man göra?

 

Erica

3 oktober 2012 22:46

Jag brukar gå ner från trottoaren och ut på vägen för att gå om, ifall det är möjligt. En annan variant är att smita förbi väldigt snabbt när det ser ut att vara en lucka på ena sidan. Om personen rör sig mot mig då är jag redan uppe vid sidan om den och det blir tydligt att DEN går in i MIG. Personen brukar då säga ursäkta medan jag ser förolämpad ut och skyndar vidare.

http://www.sjusortersdrommar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...