När vi är ute med Wilma försöker hon hålla lite ordning utanför vårt hus. Om det till exempel ligger en plastpåse, en ölburk eller annat skräp på tomten så skäller hon till. När snön kom och trädgårdsmästaren hade skottat en stor hög utanför porten reste hon ragg och skällde. I somras hade en stor buske klippts ner, det blev en rejäl utskällning på den lilla tuvan som var kvar. Om några går förbi i stor klunga, pratar högt eller skrattar, springer, står på tå, haltar, har kryckor eller har barn då blir de utskällda. Utanför oss får man bara gå lugnt och sansat. Igår stod en bli felparkerad på gräsmattan. Wilma reste ragg, morrade och gick tveksamt förbi.

Om något tillkommer eller fattas märker hon det direkt, oftast innan mig.

Wilma har fått en ny korg. En som man kan krypa in i. Hon förstår inte riktigt hur den fungerar...

När vi har övat Wilma med att ha strumporna på sig inomhus har det inte gått så bra. Hon har tyckt väldigt synd om sig själv och inte alls kunnat gå i dem. Men nu när vi kom ut förstod hon plötsligt vitsen. Det såg ut som om hon stannade upp och tänkte till när hon kom ut på marken. Det brukar vara iskallt och hon får köldkramp och haltar fram. Men nu gick det bra att stå med alla tassarna. Det tog inte lång stund innan hon fick en väldigt fart och på vår timmes runda tuffade hon på som vanligt, utan antydan till att det satt strumpor på tassarna.