Jag kan inte låta bli att roas av det är vädret. Visst, jag har flera lager kläder på mig och hade halsduken virad flera varv runt ansiktet, och Wilma hade både fleecefötter, polotröja OCH tjockt vintertäcke, när vi gick till jobbet imorse. MEN. Jag skulle inte kalla det oväder/extremväder/snökaos. Att det är 20 grader kallt och snöar flera decimeter i februari, det är så jag föreställer mig en helt vanlig vinter.

Jag fick den briljanta idén att göra egen müsli. Då kan man bara ha i sånt som man tycker är gott. I just den här är det havregryn, valnötter, hasselnötter, pumpakärnor, solrosfrön och linfrön. Sen rostade jag det lite i ugnen i 225 grader i 15 minuter.

Wilma älskar sol. Och nu äntligen har det börjat lysa in lite sol på dagarna igen. Hur liten ljusstrimma det än är så hittar hon den och ligger där tills den försvinner.

Kort sammanfattning:

1. Alcazar - Levererar som vanligt, men när alla tre sjunger samtidigt hörs inte Andreas Lundstedt.

2. Johannes Bah Kuhnke - Nickar märkligt takten med huvudet. Känns som att rösten ska spricka när som helst.

3. Elin Lanto - Är det Britney som sjunger? Hon borde inte dra handen genom håret så där ofta och vinddansen är inte alls lika cool som Saades regndans förra veckan.

4. Erik Linder - Vänta, jag ska bara kräkas först. Stelt, finstämt, milt, kristet med kraftig Livets-Ord-känsla.

5. Getty Domein - Jag kan uppskatta låtar där jag inte förstår ett ord av texten, men då ska ju låten vara bra.

6. Timoteij - Sommarkäckt. Modigt av mittentjejerna att spela på så osexiga instrument.

7. Darin - Storslaget och pampigt. En självklar vinnare.

8. Crucified Barbara - Riktigt bra låt! Men jag tycker inte att det är Trash Metal som speakerrösten vill få det till.

Jag måste skicka in en ny bild till mitt körkort. Jag fick ett brev om det för ett tag sedan och jag har verkligen inte orkat ta tag i det. Det är en typisk sån grej som jag kan skjuta upp till sista chansen. Men idag bestämde jag mig för att fixa det och nu känns det jätteskönt.

Jag tycker inte om att bli fotad hos ett sånt kortframkallningsställe. Sist jag gjorde det skulle jag ha en bild till passet. Det är många så sedan. Då gick jag till ett ställe där det stod "passfoto på 3 minuter" utanför. Det var en gubbe som pratade dålig svenska som jobbade där. Han tog en bild och sa att det skulle ta ca 40 minuter att framkalla den och att jag kunde komma tillbaka senare. Nej, tre minuter ska det ta, sa jag och hänvisade till skylten utanför. Gubben protesterade och påstod att de där 3-minuters bilderna var inget bra, jag kunde komma tillbaka om 40 minuter. Jag protesterade också, sa att jag inte hade tid att vänta i 40 minuter och att jag ville ha min bild på tre minuter som utlovat. En sur gubbe går med på det och ska ta ett nytt foto av mig.

Jag tycket att det är illa nog att bli fotad, och för att göra det hela ännu värre hade det där stället själva fotoplatsen i ett hörn av butiken och övriga kunder där inne, tre grabbar, står och tittar på när han fotar mig. Dessutom tar han bara en bild och framkallar den och det är den jag får, inget välja och vraka.

Till min stora glädje gick den här gången mycket bättre. Jag hade tagit med W som moraliskt stöd. Vi gick till ett annat ställe såklart. Fotoplatsen låg innanför butiksutrymmet. Killen som fotade där var trevlig och förstående. Han tog massor av bilder och sedan tittade vi igenom dem tillsammans på en TV. Det ser alltid ut som en mugshot när man blir fotad sådär rakt framifrån, men det får helt enkelt duga. Jag valde en bild som jag är ganska nöjd med. Jag fick fyra bilder så jag tror att mamma och pappa ska få varsin också.

Nu är det bara att fylla i papperna och skicka in till Transport styrelsen, vilket är den lätta biten.

Så här blev det till sist:

Det finns mycket som är bra med alkohol, men en av sakerna som jag gillar är att jag vaknar tidigare på morgon om jag har druckit sprit kvällen innan. Som igår, då drack jag drinkar, och imorse vaknade jag pigg redan kl 08 på morgon. Jag kan lätt sova till 11.00 annars, så det känns bra att ha fått några extra timmar idag.

Vi hade en kompis här. Hon har precis gått hem för hon skulle upp tidigt imorgon. Vi åt mat, drack drinkar och tittade på film. Yes Man. Hehe. Rolig film.

Av: Jo Nesbø

Jag gillar egentligen inte deckare, men Jo Nesbøs böcker är underbara. De är genomtänkta, som läsare måste man vara vaken och hänga med, de har bra lösningar och spännande vändningar i snabbt tempo. Det är ingenting man bara slöläser.

Snömannen är (precis som Djävulsstjärnan) riktigt bra. (Frälsaren hade jag lite svårare för.) Även om jag, antagligen för att jag är så smart, ganska tidigt i boken kunde lista ut vem mördaren var tycker jag om att följa ledtrådarna och utredningen. Upplösningen är spännande och självklar. (Inte som i vissa knäppa deckare där mördaren är någon som det inte har pekat några tecken alls mot i boken.)

Jag gillar att Nesbø utnyttjar att det är bok han skriver för att hålla spänningen uppe. Många gånger skriver han bara ”han” eller ”hon” och det är inte säkert att det är den man tror att det är som det gäller. Det är otroligt spännande när till exempel kommissarien, Harry, träffar någon och säger att han vet vem det är, medan man själv hålls på halster och undrar ”vem är det?!?".

Det jag inte riktigt får grepp om i böckerna är referenser till tidigare fall. Alla böcker är helt fristående, men det underlättar helt klart om man läser dem i rätt ordning. Däremot kanske de inte är utgivna i Sverige i samma ordning som de är skrivna. I Snömannen står det flera gånger att Harry inte har fångat någon seriemördare i Oslo tidigare, men jag har för mig att det var en seriemördare även i ”Djävulsstjärnan”. Men böckerna blir inte sämre på grund av det luddiga händelseförloppet böckerna emellan. Jag längtar efter att läsa resten av böckerna också.

Ett tips är att läsa Snömannen på vintern, kanske allra helst när den första snön har kommit.

REKOMMENDERAR