Inspirerad av syrrans problem med att förklara ett bekymmer för SJs personal (som man kan läsa HÄR) kom jag att tänka på ett eget tillfälle där det var väldigt svårt att förklara funderingen.

Det var i torsdags när jag och W skulle välja inredning till vår badrumsrenovering och hade kommit till blandarna. En blandare är det som sitter i duschen där rören med vatten går in, och där duschslangen kommer ut. Man använder den till att starta och stänga av vattnet, öka och minska vattenstyrkan, och till att höja och sänka temperaturen. Det heter inte ”kran” som man kanske kan tro…

Vi tittade på några olika blandare, varav en hade förtryckta grader. Och när man kom upp till 38 grader gick det inte att få det värmare utan att först trycka in en liten knapp. Det tar alltså stopp vid 38 grader om man bara vrider på ”ratten”. För att man inte ska bli skållad antagligen, bra idé. Men W kom direkt med den självklara frågan ”Hur vet blandaren att vattnet är 38 grader?”

Det var här kommunikationssvårigheterna började. Vi fick återigen en tydlig beskrivning av hur man vid 38 grader måste trycka in knappen för att kunna få det värmare. Och hon pekade på alla förtryckta grader runt om själva ratten. ”Här kan ni se hur varmt vattnet är.”

”Ja, ja, ja” skyndade jag och W på henne i munnen på varandra. ”Men hur får man blandaren att veta att vattnet har just den temperaturen?” ”Hur vet man att den är inställd på rätt gradantal?” ”Finns det en sensor i den?” ”Hur är den kalibrerad?”

Förvirrad försökte hon än en gång mycket tydligt förklara. ”Jag kan inte just det tekniska, men den här knappen” hon pekar noggrant ”den måste ni trycka in för att få värmare vatten, annars kommer ni bara upp i 38 grader. Det ser ni här” hon pekar där det står 38.

Jag försöker på ett enklare sätt. ”Vår blandare som vi har hemma nu till exempel, där kan man se åt vilket håll man ska vrida om man vill ha vattnet värmare eller kallare, men man kan inte se de exakta graderna. Ibland känns vattnet värmare när den är inställd på ett visst sätt och ibland behöver man vrida upp ännu lite mer för att det ska kännas lika varmt. Och det kan ju kanske bero lite på temperaturen utomhus också.”

”Men då har ni kanske en gammal blandare” blir svaret. Ja, jag kan inte annat än att hålla med. Det har vi ju faktiskt.

 

Evert-Olof

10 mars 2010 18:14

Hej Emma.
VI har en sån blandare som det står 38 grader på, den funkar väll. men ibland känns inte vattnet lika varmt, tror det beror på ens egen temp.
här är en länk som brunhillde ville att du skulle kolla
http://getonmyhorse.com/
mvh EO

 

W

10 mars 2010 22:49

get on my horse var fin

 

Erica

10 mars 2010 23:05

Jaa du, ju smartare frågor man ställer, desto dummare tror de att man är, de där "normalsmarta" människorna som inte förstår tankegången.

Min gissning är att blandaren inte alls vet att vattnet är just 38 grader, utan bara vet att den tar en viss procent hett vatten ur ena röret och en viss procent iskallt vatten ur andra röret, när man vrider den till 38 grader. Hur varmt vattnet blir beror på om det heta vattnet har tagit slut eller inte och på om det iskalla vattnet har blivit ljummet eller inte. Men under perfekta förhållanden så är det nog detta förhållande hett/iskallt vatten som blir blandningen 38 gradigt vatten.

Det här inlägget fick mig att tänka på ett annat av mina blogginlägg, förutom SJ Biljettproblem. Nämligen "Låt barnen få vara nyfikna". Vi har nog samma pappa, du och jag. Det är därför du kommer på såhär bra frågor, och vågar ställa dem. Kanske till och med tycker att det är helt naturligt att ställa dem.

http://sjusortersdrommar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av: Hans Olsson   Veronika beställer superhjältepiller på Internet och får förmågan att bli väldigt smal, men tyvärr medföljer vissa defekter. Snart hamnar hon i ett sammanhang tillsammans med andra defekta superhjältar, ihopsamlade av Waste Disp...

Av: Joanna Campbell   Jag har läst om en serie gamla hästböcker från 90-talet. Jag hade bok 2-10. Alla böcker går att läsa fristående, men de hänger också ihop så mycket så att den ena börjar ofta direkt där den förra slutar, så det kändes som om...

Av: Michael Ende   Det här är en ungdomsbok som jag läste när jag var barn, och som jag nyligen läste om. Den tyske författaren Michael Ende har även skrivit Den oändliga historien, vilket blev en supersuccé. Och jag kommer ihåg det som att jag t...

Av: Kristina Sandberg   Sörja för de sina och Liv till varje pris är del två och tre i triologion om hemmafrun Maj, som inleds med Att föda ett barn.    I första delen hade jag svårt för att komma in i språket i boken, men med del två och tre...

Av: Lillemor Östlin   Jag läste den här boken samtidigt som jag tittade på TV-serien Clark på Netflix, och jag känner att jag blandade ihop dem lite. De påminner lite om varandra.   Hinsehäxan är en självbiografi om Lillemor Östlin som har sp...