Jag och W har skaffat oss nyårslöften. Jag tänkte mig att jag, under två månader, inte ska äta sådant som jag äter inte för att är hungrig utan för att det är gott på några andra dagar än på lördagar. W ska sluta med förmiddagscolan på jobbet.

Det har gått ganska bra hittills. Jag har klarat hela första veckan utan onödigt fikande. W var på jobbet första dagen idag och undvek colan och drack istället 4 koppar kaffe och 3 light cola, så han har också klarat sig.

I juli ska vi åka på 7-nätters kryssning, och baserat på de två tidigare kryssningarna med den båten så ökar vi i vikt med 0,5 kilo per kryssningsdygn, så om vi lyckades tappa något kilo innan dess skulle det bara vara bra.

När det gäller arbetsåret 2012 så känns det som att jag börjar jobba "på riktigt" imorgon. De där tre dagarna i början av den här veckan kändes mer som en mjukstart.

Jag hoppas att den här kommande våren ska vara lugn och skön. Eller, ja, inte för lugn, för det gillar jag inte. Men att jag åtminstone har kanske en dag varje, eller varannan, vecka där jag inte har något inplanerat och bara kan slappa framför en film i soffan.

Förra hösten hade jag ganska fullt upp. Det är svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde att jag hade så mycket att göra hela tiden, men att jag började på ett nytt jobb och började med rallylydnadskurser var ju helt klart bidragande. Då tänkte jag att den våren (alltså i våras) skulle vara lite lugnare. Men så blev det inte visade det sig. Då var det åter igen rallylydnadskurser (fler än under hösten) och dessutom skulle jag planera en rallylydnadstävling, syrrans möhippa, min 30-års fest och hjälpa syrran med hennes bröllop. Då började det nästan kännas för mycket och jag längtade till hösten, när allt skulle vara över och jag skulle kunna ta det lugnt.

Men i höstas var det inte alls lugnt. Då flyttade vi under två månader och min kollega på jobbet var borta i en månad. Då täckte jag upp för henne och jobbade över nästan varje dag.

Så nu när jag står här, i början av vårterminen, och tänker att att skulle vara skönt om allt inte var riktigt lika intensivt som det har varit under ett och ett halvt år nu, så kan jag inte låta bli att undra om det verkligen kommer att bli så.

Jag vet ju att vi har skivan på gång. När vi spelade in en av låtarna igår så läste jag igenom en text som jag skrev för länge sedan. Time will fly, and so will life...

Nu har jag ridit den sista lektionen av alla extrakurser som jag har ridit nu i jul. På söndag startar min vanliga lektionsverksamhet och då är jag tillbaka till att bara rida en gång i veckan. Det har verkligen varit roligt och givande att rida så mycket på kort tid nu över julen. Jag har hunnit med 4 hopplektioner, 2 dressyrlektioner och 3 teoripass på en och en halv vecka.

På lektionen idag var det hoppning och det var en avslutning att minnas. Den hästen som jag fick rida hade jag redan ridit vid 3 av de tidigare tillfällena, så vi hade lärt känna varandra. Och det var nog tur... Själva lektionen var riktigt rolig. Vi var bara tre stycken och då hinnar man hoppa ganska mycket. Och vi hade en jättebra ridlärare som vågade utmana oss lite. Bland annat fick vi hoppa på böjt spår, lite som en stor halv volt.

I uppvärmningen gick det jättebra för mig. Min häst svarade bra på mina hjälper och gjorde allt jag bad om lydigt och fint. Vi fick beröm av ridläraren. Sen började vi med hoppningen och det gick också jättebra till en början. Ridläraren tyckte att det såg ut som att jag hade hoppat på böjt spår många gånger förut, vilket var roligt att höra eftersom det var första gången.

Eftersom vi bara var tre i ridhuset så fick vi komma i trav hela tiden, utspridda på spåret. Men sen skulle vi hoppa en i taget och de andra hästarna skulle vänta på sin tur. Det gick bra för min häst att stå och vänta så länge det var en annan framför. Men så fort han hamnade först i kön så blev han helt övertänd. Han kunde bara backa och gå i sidled och när det blev vår tur så skriade han högt och galopperade på stället och när vi skulle lägga en travvolt för att lugna ner honom så gick han i piaff. Vi lyckades att hoppa, men det blev bara värre och värre efter det.

När vi skulle hoppa hindren från andra hållet så skulle vi först rida förbi två hinder som vi hade hoppat förut. Det gick inte alls. Hur jag än försökte så ville han inte gå förbi, han var helt övertygad om att han skulle hoppa de där hindren. Jag fick ta en annan väg för att ta mig förbi med så stor marginal som möjligt, men när vi närmade oss hinder som skulle hoppas så blev han helt taggad. Bockade, sparkade bakut och skriade. Fast jag försökte prata lugnande, slappna av och luta mig bakåt så blev det ingen ordning på honom.

Skulle han vara sådär så fick han inte hoppa tyckte ridläraren och föreslog att jag skulle ta en annan häst. Det har jag aldrig varit med om förut. Tanken var att jag skulle hoppa sist och ta en av de andra två hästarna när den var klar. Men innan det blev så så kom ridläraren på att vi kunde prova att lura hästen som jag red. Istället för att de andra två stod och väntade medan vi hoppade så fick alla trava runt spåret, så att hästen skulle tro att lektionen var slut och att det var nedvarvning. Vi red alla förbi hindren som stod längs långsidan och då gick det hur bra som helst. Sen, på andra varvet, när han kom i lugn och fin trav så styrde jag honom på hindren istället. Då blev han nog lite förvånad och hoppade riktigt bra. Vi lyckades hoppa två vändor till innan vi var klara. Och jag tycker faktiskt att det var en riktigt rolig lektion. Det är roligt att hästarna inte bara går som maskiner utan har lite egen vilja också.

Jag brukar tycka att Sverige har lite väl stor förkärlek för förbud. Det är inte ovanligt att kunna läsa om önskemål om olika förbud mot både det ena och det andra. Därför blev jag verkligen glatt överraskad idag när jag läste om ett förbud som nu upphör, särskilt när det gäller en fråga som ligger mig varmt om hjärtat.

Nu slopas lagen som förbjuder sällskapsdjur på caféer och restauranger. Det tycker jag är jättebra eftersom jag själv har hund. De som säkert inte är lika glada är väl alla allergiker och hundrädda personer som nu ser framför sig hur det kommer att krylla av hundar på alla caféer. Så tror jag inte alls att det kommer att bli. Man har ju hela tiden fått ha hund på uteservering och det brukar inte direkt vara överfullt av hundar där. Och det är fortfarande upp till varje café om de vill släppa in djur eller inte. Men att ett generellt förbud tas bort tycker jag är ett stort steg i rätt riktning.

Jag brukar tycka synd om Wilma under vinterhalvåret. På sommaren får hon vara med oss mycket mer. Då kan hon få följa med ner på stan, och vi kan ta en fika på uteservering och ha henne med oss. På vintern får hon alltid stanna hemma. Men nu kanske det finns hopp om att hitta något café dit vi kan ha henne med oss även under vinterhalvåret.

Vi började gårdagens nyårsfirande hemma hos en kompis, och gick sedan hem till oss och avslutade det. I den gamla lägenheten bestod utsikten till största delen av husgaveln på grannhuset, men i den här lägenheten har vi en stor öppen yta utanför fönstren. Vi satt på första parkett i soffan i vardagsrummet och såg massor av fyverkerier.

Nyårsmiddagsbuffé: