Framför mig på spinningpasset nyss satt det en jättegammal tant. Hon var säkret 75 år utan att överdriva. Det verkade som att det var hennes första gång för hon visste knappt hur man kom upp på cykeln. Hon kom efter att passet redan hade börjat, efter halva uppvärmningslåten. Hon var aldrig i takt och hon satt ner nästan hela passet. Jag undrar om hon tyckte att det var kul.

Själv hade jag ätit så mycket nougat och brända mandlar från höstmarknaden så att jag nästan mådde illa.

När jag har mobilen i jackfickan brukar mobilsmycket hänga ut utanför. Och idag när jag kom hem hade halva smycket ramlat av! Det var en bild på W från en spelning som vi hade förut. Jag hade klippt ut bilden från ett riktigt kort, så det är ingen bild som finns digitalt så att jag kan skriva ut en ny. Den är borta för alltid. Någon annan kommer kanske hitta den och bli glad, eller förvånad.

Mobilen ser stympad ut nu. Jag funderade på att ta en bild, men eftersom jag använder mobilkameran går det ju inte.