Jag brukar inte syssla med särskilt mycket välgörenhet, men när jag hittade en lapp i trappuppgången om en ungdomsgård som samlade in begagnade kläder för second hand försäljning, kände jag direkt för att bidra. Jag har rensat ur både garderob och byrå och fått ihop två överfulla kassar. Fatta vilken guldgruva för dem! Jag har ju sånna kläder som ungdomar vill ha. Inte sånt som jag föreställer mig att 40+arna i området kommer att skänka.

Jag känner mig helnöjd. Jag har verkligen gått in för det här med entusiasm. Jag har plockat fram alla kläder som jag inte har använt på länge, och som det absolut inte är något fel på, och sedan värderat varje plagg noggrant. De kommer nog kunna sälja det mesta. Många av kläderna är i stort sett oanvända. Jag har insett att jag inte trivs i dem efter att jag har köpt dem, men ändå inte kunnat kasta dem eftersom det egentligen inte är något fel på dem. Jag gav till och med bort en kjol som jag aldrig har använt! Köpt på fyllan på en marknad. Det gör jag inte om... Skönt att bli av med den. Jag blir bara påmind om vilket dumt köp det var varje gång jag ser den.

Nu när jag har varit så här generös kan jag med gott samvete ignorera alla tiggare, hjälporganisationer, välgörenhetsgalor, telefonförsäljare, reklamutdelare och annat jobbigt man möter på stan dagligen. Och det bästa av allt är att jag har plats att fylla på garderoben med nya kläder. Här är till exempel ett par jeansleggings som jag köpte i helgen:

Nu snöar det ute. Riktiga vintersnöflingor. Inte sånna ettriga snabba höst är-det-regn-eller-är-det-snö-snöflingor som det kom igår. Nu ser gatan och hustaken här utanför ut som om de har blivit strödda med florsocker. Är det mysigt? Tveksamt. Men det är inte hemskt än. Det är bara några minusgrader. Jag vet att vädret kan mycket värre än såhär. I början av nästa år, då är uppvärmningen (nedkylningen?) över, då tar det i med hårdhandskarna. Och är det såhär i oktober, då blir jag riktigt nervös inför februari.

Eller så är det bara en skrämsel attack. Vädret visar vad det kan, men kommer sen aldrig riktigt till skott. Ledsnar efter någon vecka. "Åh, kul, ny årstid, nu ska jag visa vad jag går för", men efter ett tag orkar det inte mer och bestämmer sig för att mesa på som vanlig istället. Som i maj, när det kan vara 1 eller 2 riktigt fina vårveckor, och man får stora förhoppningar på sommaren. Men sen när semestern kommer blir det aldrig lika fint igen, som man minns de där första vårdagarna.

I morse var det frost på min cykelsadel. Det är värre än snöslasket igår, det var bara att styka av med handen. Men jag tänker inte skrapa sadeln. Snart får jag nog ställa undan cykeln för säsongen. Inte bra.