När jag var liten då räknade jag ner till julafton långt i förväg. Sista veckan kändes det riktigt nära. Då sa jag "dan före dan före dan före dan..." varje dag, och det blev kortare hela tiden. Det var något spännande, nästan magiskt, med julafton. Och det var inte en enda lång väntan efter julklappar, det var hela dagen som jag tyckte om.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om julen, men jag räknar inte längre ner på samma sätt. Att det är julafton i övermorgon känns helt overkligt. Det har ju känts som en helt vanlig månad, december. Jag ligger flera luckor efter i min chokladkalender. Julafton har smygit sig på och nu plötsligt hoppat fram bakom hörnet.

Är det för att jag jobbar nu, och inte gjorde det när jag var liten? Är det helt enkelt för att jag har varit med om så många julafton nu att det inte längre är spännande? Är julafton inte en lika stor grej nu som på 80-talet? Beror det på att snön kommer så sent? Vad det än beror på så saknar jag den där spända förväntan. Jag vill längta efter julafton, inte bara efter att få vara ledigt från jobbet.

Och vad är det egentligen man längtar till? Vad är det bästa med julafton? Rösta i omröstningen i menyn till höger.