Av: Anna Kåver

Jag höll i en kurs där vi vid ett tillfälle kom in på känslor, och jag insåg då att det är ganska svårt att förklara känslor. Vad är känslor? Varför har vi känslor?

I den här boken får man en riktig djupdykning i känslor. Jag är kluven till vad jag tycker om boken. Vissa delar känns självklara, den har en hel del poänger, men jag tycker att den är ganska tråkig att läsa. Och nu efteråt kommer jag inte riktigt ihåg vad jag har läst. Jag tycker fortfarande att det är svårt att förklara känslor. Jag läste boken utan att lägga något på minnet. Man skulle nog behöva ta sig an boken på ett annat sätt. Läsa mer noggrant och kanske till och med antecka. Men det är inte så jag läser böcker...

Av: Lina Sjöberg

Simson är ovanligt stark och han drabbas ibland av ett raseri som gör att han handlar utan eftertanke. Han har svårt att anpassa sig socialt och raseriutbrotten gör det inte lättare eftersom folk blir rädda för honom. Han blir intresserad av en tjej som han vill gifta sig med, men bröllopet urartar och sätter igång en serie händelser som gör att vissa vill tillfånga ta Simson.

Simson historia berättas både av honom själv och av folk runt omkring honom. Det är en både fascinerande och tragisk historia.

REKOMMENDERAR

Av: Thomas Erikson

I den här boken delas personlighetstyper in i fyra färger och man får veta vad som kännetecknar varje färg och hur man kan förhålla sig till det. Jag ser absolut en fara med att generalisera på det här sättet och att det finns risk att någon blir kategoriserad som en färg och sedan automatisk ålagd egenskaper som kommer med färgen. Det är viktigt att trots den här indelning se varje person för vem den är, och inte berätta för någon annan hur den känner och tänker. Men om man lyckas undvika att generalisera för mycket, och tänker på att de flesta människor faktiskt är en blandning av flera färger, så är den här boken faktiskt till stor hjälp när det gäller komunikation med andra.

I boken fokuserar man på karaktärstypiska drag för varje färg och vissa egenskaper kan man känna igen sig i och andra kanske inte alls känns rätt. Man får ta till sig det som man tycker stämmer. Det är väldigt roligt att läsa om de olika färgerna, och extra roligt när om man tycker sig känna igen personer i sin omgivning. Boken innehåller många underhållande exempel, och det är roligt att t ex läsa om hur de olika färgerna skriver mail eller beter sig när de ska bygga ihop en IKEA möbel. Det är intressant och nyttigt att inse att andra inte alltid tänker på samma sätt som en själv.

Jag tror att alla skulle må bra av att läsa den här boken.

REKOMMENDERAR

Av: Manne Fagerlind

Berg har inga rötter handlar om Lasse som under historiens gång utvecklar alzheimers. Till en början har han bara små minnesluckor, men det blir gradvis allt sämre. I slutet av boken är hans tillstånd väldigt förvirrat. Det är nästan läskigt att läsa ur hans perspektiv och hur han uppfattar världen runt omkring honom. Han förstår inte varför vissa saker händer, han känner inte längre igen sina barn, han blir paranoid och tror att folk är ute efter honom.

Innan sjukdomen brutit ut för mycket skriver han en deckare för att få upprättelse för alla år han blivit nedtryckt av sin chef på konstmuseet där han jobbade. Historierna om hur hans chef behandlat honom, och hur han själv agerat, ändras i takt med sjukdomsförloppet.

Författaren har jobbat med äldre inom hemtjänsten och det bidrar nog till den verklighetstrogna skildringen.

Av: Maria Ernestam, Lina Forss, Inger Frimansson, Moa Herngren & Anna Jansson

Det är en är samling historier/noveller/kortromaner eller vad man ska kalla det. Jag har fler gånger tidigare skrivit att jag inte är särskilt förtjust i novellsamlingar, och att det är noveller skrivna av olika författare gjorde inte saken bättre. Det finns novellsamlingar som jag har tyckt väldigt mycket om, men då har de ett genomgående tema och är språkligt likadana genom hela samlingen.

Den första historien är skriven av Maria Ernestam och en sak som är roligt med hennes berättelse är att jag känner igen karaktärer från en bok jag läste av henne förut, På andra sidan solen. Annars är det egentligen ingen av historierna som lämnar något vidare intryck. De är okej, men det här var verkligen inte min typ av bok.

Av: Susan Abulhawa

Jag hade svårt för den här boken, vilket förvånar mig för jag tyckte väldigt mycket om hennes förra bok Morgon i Jenin. Det här boken kommer jag aldrig in i riktigt. Det är många personer och korta kapitel, och varje kapitel börjar med en sammanfattning som tar en framåt och jag tror att det är en stor del av anledningen till att jag inte kommer in i boken. Det är som att man får läsa om vad som har hänt, men man får inte vara med när det händer.

Det blå mellan himmel och hav berättas av en tioårig pojke som typ ligger i koma, men som kan kommunicera med blinkningar. Han kan också förflytta sig i tiden och fanns bland annat med som en kompis till sin mormors syster när hon var ung.

Det finns ingenting som jag fastnar för i den här historien, och boken kändes sjukt lång utan att vara det.

Av: Kate Atkinson

Liv efter liv handlar om Ursula som föds 1910 och direkt dör på grund av att hon har navelsträngen runt halsen. Men hon föds igen, vid samma tidpunkt, i samma familj och nu klarar hon sig lite längre. Varje gång om dör föds hon på nytt in i samma situation. Hon kommer inte ihåg att hon levt ett liv innan, men hon har känslor och minnen och kan påverka händelser.

I början av boken lever hon liv som är i stort sett likadana eftersom de utspelar sig i barndomen och hennes inverkan inte är särskilt stor. Ju längre hon lever och blir äldre så ser hennes liv mycket mer olika ut då hon gör olika val som styr henne åt helt olika håll.

En stor del av boken utspelar sig kring första världskriget och Ursulas roll varierar beroende hur hon har levt sitt liv. Till exempel är hon i ett liv i Tyskland, kompis med Eva Braun. I ett annat jobbar hon i England med räddningsinsatser.

Jag gillar sättat som boken är uppbyggd på, men jag saknar lite att Ursula inte har något direkt uppdrag som hon försöker lyckas med. Hon lever om livet utan att veta om det. Små variationer tar henne i olika riktningar och som läsare är det bara att flyta med.

REKOMMENDERAR

Av: Norman E Amundson & Gray Poehnell

Det här är en bok om att vägleda arbetslösa människor som har tappat hoppet. Den handlar om att möta människor på deras nivå, utifrån deras förutsättningar, och att väcka hoppet och motivationen hos dem genom att de själva med hjälp av övningar får upptäcka sina styrkor, färdigheter och intressen.

Amundson och Poehnell använder mest gruppvägledning, men skriver att övningarna även fungerar i individuella samtal.

Många av övningarna påminner om varandra och de använder en hel del cirklar. Om man själv vill använda de här metoderna så behöver man verkligen själv tro på dem och kunna cirklarna utantill, annars tror jag inte att det blir bra.

Boken innehåller intressanta metoder och tankesätt. Särskilt poängterar de att om man vägleder någon så kan man inte leverera lösningar utan allt engagemang måste komma inifrån personen själv, vilket är självklart men kan vara svårt. Därför är det bra med exemplen i boken.

Boken är något mastig och ganska tungläst, så den gör sig nog bättre som uppslagsbok än att läsas från pärm till pärm.