Dilemma - based on a true story

Av: Calle Brunell

Mitt ute i Atlanten, ensam på sin båt, förlorad, skriver William brev till sin hustru och kastar i havet. Men breven flyter upp på en helt annan strand och förändrar livet för flera människor. Vad ledde till detta? Vad blir effekterna? Flera olika historier och livsöden visar sig sammankopplade, och när boken är utläst finns inga lösa trådar, endast en enda röd.

Boken innehåller flera historier och jag gillar dem allihop. Men den jag gillar bäst, som verkligen fastnar hos mig, är den om Änglafabriken och modern som alstrade änglar.

Något med den här boken får mig att tänka på Jonathan Safran Foer. Det beror inte på handlingen eller historien, men kanske på känslan och tanken.

REKOMMENDERAR

Av: Lucy Dillon

Efter att ha läst Berättelsen om Edgar insåg jag att bara för att en bok handlar om hundar så betyder det inte att jag tycker om den. (Även fast det står på omslaget att hundägare kommer att älska den…) Men Ensamma hjärtan och hemlösa hundar tyckte jag om. Kanske inte främst på grund av hundarna, utan mer den lättsamma stilen, feelgood-känslan och för att jag har en viss svaghet för chick lit.

Historien kretsar kring tre kvinnor och deras livssituation och knyts ihop med hjälp av ett hundstall. Det handlar mycket om att ha/inte ha/vilja ha hund, men minst lika mycket om att ha/inte ha/vilja ha barn.

Petitesser i boken som jag hakar upp mig på är för det första att i titeln heter det ”hemlösa” hundar, men när hundarna omnämns i boken är det som ”herrlösa”. Och för det andra att Bordercollien Gem av och till under läsningen benämns som enbart ”collien”, vilket är en helt annan ras. (Och det är kanske kommentarer som översättaren, snarare än författaren, bör ta till sig.)

Yes, äntligen! Jag säger bara: Silverbyxor! :-)

Det gick lika illa på dagens rallylydnadstävling som det har gjort alla de senaste gångerna. Wilma är duktig utanför banan och låtsas att den här gången kommer det att gå riktigt bra. Idag hade vi med oss hennes mjukisråtta som hon fick leka med innan start så hon såg verkligen ut att vara uppvärmd och taggad. Jag hade en bra feeling och tänkte att det här skulle funka. Och det funkade ganska bra under de första tre momenten. De fick man göra springandes och jag tror att Wilma tycker att det är roligare. Sen kom det ett hopphinder, som hon glatt hoppade och stack iväg efter i en väldig fart. Men jag kunde ropa tillbaka henne, men sen gick det bara utför. Hon insåg att det inte var agility, utan lydnad och började med sitt nosande och sin ouppmärksamma inställning. Efter halva banan efter ett misslyckat front-moment lyfte jag upp henne och gick av.

Det här var den sista rallylydnadstävlingen som vi var anmälda till, och det kommer nog dröja innan vi anmäler oss till fler. Nu koncentrerar vi oss på agility ett tag istället.

Här sitter Wilma och funderar på hur hon ska göra för att skämma ut sig riktigt mycket på banan.

Jag märkte att jag blev väldigt intresserad av Marilyn Monroe när jag läste Joyce Carol Oates bok Blonde i julas. Jag bestämde mig för att se alla filmerna som omnämns i boken och det har jag gjort nu, och av bara farten såg jag några fler. Det är 50-tals filmer, men vissa var faktiskt helt okej.

Jag skulle nog kategorisera dem såhär:

Ganska bra, helt klart sevärda:

Don’t bother to knock

Gentlemen Prefer Blondes

How to Marry a Millionaire

Some like it hot

Bus stop

Okej film, kul att se för att Marilyn Monroe var med:

The Seven Year Itch (innehåller superkänd kjolscen)

The Misfits

Let’s make love

Långtråkigt, se något annat istället:

Niagara

The Prince and the Showgirl

Wilma var faktiskt duktig idag. Hon fick inga placeringar, men hon hade fart och var glad och det var kul på banan. Det är det viktigaste.

I väntan på att få starta.

När man har varit så duktig som Wilma var idag så kan man förstå att hon tycker att hon är värd lite kärleksmums.

Det har ju varit en del långhelger nu under våren, vilket i sin tur innebär korta arbetsveckor. Jag har kommit fram till att jag föredrar att vara ledig måndag och tisdag, och jobba ons-fre, framför att jobba mån-ons och vara ledig torsdag och fredag. Veckan känns kortare då. Måndag och tisdag är mina jobbigaste jobbardagar och är man ledig torsdag och fredag så måste man ju börja veckan precis som vanligt, och sen efter onsdagen så *poff* så är man ledig utan att vara beredd på det. Och har jag mycket att göra på jobbet så känns det inte bra att ha två dagar kortare på sig innan helgen för att hinna klart.

Då tycker jag bättre om att börja arbetsveckan på onsdagen. Då känns söndagkväll härlig och avslappnad, man slipper veckans två värsta dagar, glider in till jobbet lagom till lillördag och därifrån är det ju nedförsbacke till helgen. Jag gillar känslan av att jobba arbetsveckans första dag och tänka "Men, det är ju redan onsdag".

Inför den kommande långhelgen har vi anmält Wilma till två tävlingar. Och med tanke på hur det gick sist så har vi idag varit iväg och tränat. Framförallt har hon fått öva på slalom. Det finns bara en sak att säga om Wilmas slalomövningar; Wilma vet precis hur man springer slalom. Hon kan det. Hon vet hur man gör, hon gör rätt varje gång. Det är kul att hon är så duktig samtidigt som det trots allt är något frustrerande när man bestämmer sig för att öva på något som inte funkar på tävling och det då visar sig att hon visst kan.

Imorgon ska vi öva på rallylydnad. Det kommer säkert att gå hur bra som helst det också.