Senaste inläggen

Av Dilemma - Onsdag 23 nov 18:06

Av: Leif GW Persson


Många gånger under läsningen av den här boken undrar jag varför jag ens tog mig an den. Sanningen är att det var för att GW var författaren, och eftersom jag tycker att han verkar vara en skön person så tänkte jag att jag också skulle gilla boken. Så blev det tyvärr inte.


Den börjar lite småspännande med ett självmord som kanske är ett mord, men ganska snart glider det över till att handla om mer övergripande saker. Boken är alldeles för polisiär och politisk för min smak. Jag skumläste stora delar av boken, egentligen allt som handlade om annat än dödsfallet, vilket i sin tur innebar att jag fick svårt att hänga med och tyckte att övriga historier blev ännu mer ointressanta.


Det här var verkligen inte en bok för mig.


AVRÅDER


 

ANNONS
Av Dilemma - Söndag 23 okt 13:15

Av: Lesley Lokko


Det här är en historia om tre kvinnor med vitt skilda bakgrunder. De är bästa kompisar och man får följa dem från ungdomar till vuxna. På vägen förlorar de kontakten med varandra, hittar tillbaka till varandra och skaffar egna familjer.


På det stora hela tycker jag att historien är ganska ointressant. Det finns inte riktigt någon röd tråd eller en förväntan på något som ska hända. Den skulle nästan kunna sluta när som helst.


Det enda som är något så när spännande är en händelse i slutet av boken. Det är den händelsen som prologen handlar om, och det är också den händelsen som baksidetexten handlar om. (Baksidetexten läste jag inte innan jag läste boken.) Den lilla händelsen på endast några sidor av bokens sammanlagt drygt 550 har fått för stor betydelse i sammanhanget.


Ska man läsa den här boken så ska man göra det för att man vill läsa om hur livet rullar på för tre kvinnor med olika förutsättningar och upplevelser. Visst händer det en hel del, men jag tycker att inget av det fick någon egentlig upplösning.


 

ANNONS
Av Dilemma - Söndag 9 okt 22:00

Av: Jens Lapidus

En fartfylld deckarhistoria där stekaren Philip Schale kidnappas och ska försöka hittas utan polisens inblandning. Emelie från en advokatfirma får uppdraget tillsammans med Teddy som precis släppts ut efter åtta år på anstalt.

Det känns hela tiden väldigt märkligt att polisen inte kontaktas och att Emelie tar ganska stora risker i sitt letande efter Philip.

Boken är bitvis spännande och man får utöver sökandet efter Philip också veta mer och mer om varför Teddy suttit inne.

Egentligen är jag lite trött på den här typen av historier. Kriminella jugoslaver i Stockholms förort och slang. Det jag gillar mest med boken är att Philip som man tycker synd om visar sig vara inte allt igenom god. Vem är en bättre människa, Teddy eller Philip?


 

Av Dilemma - Måndag 12 sept 18:50

Av: Ransom Riggs


Miss Peregrine's Home for Peculiar Children är den första boken i triologin om Miss Peregrines besynnerliga barn, och Ransom Riggs debutroman.


Tonåringen Jacob åker tillsammans med sin pappa, efter farfar Abrahams död, till en ö i Wales för att försöka hitta det barnhem som farfarn bott på i barndomen. Farfarn har under Jacobs uppväxt berättat historier för honom om monster och barn med övernaturliga förmågor. Historier som till en början fängslat Jacob, men som han sedan slutat tro på. När han till sist lyckas hitta barnhemmet får han veta att inte bara de besynnerliga barnen finns på riktigt, utan även monstren. Och de är ute efter dem. 


Boken är fylld med fotografier som bidrar en hel del till stämningen. Fotografier som tydligen är autentiska, även om vissa är något redigerade, och hittade på loppmarknader. Jag tycker om bilderna i boken, men jag tycker också att det blir lite konstigt att det så ofta i texten refereras till bilder. När något inträffar så kan Jacob komma att tänka på en bild han sett.


Jag gillar början av boken mer än slutet. Det är en lite mysigare och långsammare stämning i början, och allt är fortfarande ett mysterium.


 

Av Dilemma - Lördag 3 sept 18:21

Av: Hans Olsson


På King's Hope spelar varje år 10 000 deltagare poker med livet som insats. Vinnaren får allt den önskar sig, men måste först överleva 9 999 övriga spelare. Deltagarna kommer från hela världen, och historien utspelar sig under ungefär ett och ett halvt dygn innanför kasinots väggar.


Svensken Peter är bokens huvudperson. I små portioner får man under bokens gång veta varför han ställer upp i turneringen och får en uppfattning om hur världen ser ut utanför. Ledtrådar serveras bland annat genom att olika deltagare pratar med varandra, vilket är ett spännande sätt att berätta en historia på.


Turneringen pågår i tio omgångar, med en timmes paus mellan varje. I vartannat kapitel får man följa spelet vid pokerbordet och i vartannat vad som sker under timmen där emellan. Jag vet i stort sett inte någonting om poker och trots Olssons ganska tydliga beskrivningar av spelet så har jag svårt att hänga med i pokersnacket. Jag vet fortfarande inte riktigt hur ett spel går till och vad alla uttryck betyder. Ändå är det kapitlen runt pokerbordet som jag tycker är mest fängslande och läser med stort intresse. Jag också förtjust i att det inte hålls igen vid dödandet, utan att de deltagre som åker ut eskorteras upp på en scen och inför de övriga skjuts i huvudet så att både blod och hjärnsubstans stänker över väggar och golv.


Varje kapitel inleds med en kursiv del som antingen handlar om Peter, eller är något som någon av deltagarna säger framför kameran inne på King's Hope. Det står aldrig vem som uttalar sig, men det förstår man ändå när man lär känna olika karaktärer.


Varje kapitel inleds också med ett citat ur en synthlåt, och kapitlet är kopplat till citatet. Det är ett kul sätt att inleda bokkapitel, och det är roligt att det är just synthband som citeras särskilt då synth är en genre som ofta hamnar i skymundan. Det är många väldigt bra band citerade i boken och jag kan stolt påpeka att Mechatronic är ett av dem.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - Söndag 21 aug 21:25

Av: Kristina Ohlsson


Det här är uppföljaren till Lotus Blues, och nu är Martin Benners uppdrag att hitta Mio. Historien tar vid där Lotus Blues slutar. Benner är fortfarande misstänkt för mord, han vet fortfarande inte vad som hände med Mio och han behöver göra ytterligare en resa till Texas, tror att han sist blev tillsagd att aldrig komma tillbaka. I den här boken får man även veta en fruktansväd hemlighet från Benners förflutna.


Mios Blues fortsätter i samma anda som Louts Blues och är minst lika spännande. Men trots att jag läser den i direkt anslutning till den föregående så tycker jag inte riktigt lika mycket om den. Kanske för att det var mer spännande att försöka rentvå en misstänkt mördare än att hitta ett försvunnet barn, kanske för att det blev för mycket av samma sak på en gång, kanske för Mios Blues innehåller upplösningen och jag tycker att det blir lite för långsökt.



 

Av Dilemma - Tisdag 16 aug 21:05

Av: Kristina Ohlsson


Det här är den första av två delar om advokaten Martin Benner som försöker rentvå mordmisstänkte och avlidne Sara Texas och hitta hennes försvunne son. Saras bror tar kontakt med Benner och ger honom uppdraget att ge Sara upprättelse trots att hon erkänt de fem mord hon är misstänkt för och därefter tagit livet av sig.


Martin börjar tillsammans med sin kollega/älskarinna/ex-flickvän Lucy rota i fallet och upptäcker ganska snart att sanningen inte har kommit upp till ytan än. Samtidigt verkar det vara riktigt farligt att försöka närma sig den. Martin och Lucy pratar med en hel del personer som har haft kontakt med Sara eller varit inblandade i fallet och de lyckas med väldigt små steg att ta sig framåt.


Historien byggs utifrån vad folk berättar. Det finns inte mycket bevis annat än vad olika personer säger har hänt. Jag tycker att det känns ovanligt att bygga upp en deckarhistoria så. Det påminner mig om Agatha Christie där gåtor ofta blir lösta utifrån förhör. Men i nutida deckare som jag har läst tycker jag oftare att det används mer teknisk bevisning.


Det är frustrerande att varje person de träffar inte berättar allt de vet. Det kan bero på tidsbrist, att de inte vill prata om det, eller att de ska återkomma och inte gör det.


Jag tycker att boken var spännande och klart över förväntan.


REKOMMENDERAR


 

Av Dilemma - Onsdag 3 aug 18:51

Av: B. Robert Andersson


Jag ska döda er alla är en bok med nedslag i en persons tragiska uppväxt. Sådana böcker finns det gott om, och det är naturligtvis hemskt. I just den här boken, som är självbiografisk och skriven i jag-form, men med ett annat namn på huvudkarakräten än författarens eget, förstår man att bokens jag är utsatt för sexuella övergrepp och senare i livet skaffar sig ett drogberoende. Men jag tycker att fokus ligger på våld, stölder och få ihop det med tjejer. Kanske (min gissning) för att det är situationer där huvudkaraktären har kontrollen och därför lättare att skriva om.


I den här boken berättas det snarare för läsaren att huvudkaraktären blivit utsatt för sexuella övergrepp och har drogproblem än att man verkligen känner det. Får man berättat för sig att någon utsatts för sexuella övergrepp så tycker man självklart att det är vidrigt, men i en bok tycker jag att det kan behövas mer än så. Jag tänker till exempel på böcker som Pojken som kallades Det och Bergsprängardottern som exploderade där man verkligen känner med huvudpersonerna. I Jag ska döda er alla blir man som läsare mer av en betraktare.


Jag ska döda er alla ska inte läsas som en roman. Jag förstår behovet som författaren har av att skriva av sig. Det borde fler göra.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Dilemma - based on a true story med Blogkeen
Följ Dilemma - based on a true story med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se