Av: Latifa

Mitt förbjudna ansikte handlar om när talibanerna tog över makten i Afghanistans huvudstad Kabul, och hur sextonåriga Latifa går från att vara en vanlig tjej i en medelklassfamilj till att istället bara sitta instängd i lägenheten. I talibanernas Afghanistan får kvinnor inte gå i skolan, inte jobba och inte vistas utomhus utan heltäckande dräkt med endast ett nät för ögonen och manlig eskort. Eftersom män inte få se eller röra kvinnokroppar, och kvinnor inte får jobba, så finns det ingen läkarvård för kvinnor. Samhället faller i sär.

Boken är allmänbildande och hemsk och av den anledningen läsvärd, men också lite "trögläst" på något sätt. Jag tycker att både Dömd att stenas och En blomma i Afrikas öken, som båda också behandlar hemska livsöden, är skrivna på ett mer läsvänligt sätt och fångar mitt intresse mer.  

Av: Stephen King & Own King

Det är något med Stephen Kings sätt att skriva som gör att det blir bra i stort sett vad det än handlar om. Törnrosor har han skrivit tillsammans med sonen Owen King, men jag tycker ändå att jag märker av King-språket. Det är en fröjd att läsa bokens 700 sidor och jag ledsnar aldrig. 

Törnrosor är inte riktigt en skräck-bok, som vissa andra av Kings böcker, men den innehåller övernaturliga moment. Boken handlar om att alla kvinnor på jorden när de somnar täcks med väv och vaknar inte igen. Kvinnorna från staden Dooling vaknar upp i en annan värld, och handlingen i boken växlar mellan dessa båda världar. En värld med bara män, och några få kvinnor som lyckas hålla sig vakna, och en värld med bara kvinnor. 

Boken rör sig kring flera aktuella ämnen, särskilt mäns våld mot kvinnor. 

Av: Elaine Eksvärd

Jag har tidigare läst Elaines bok Härskartektik och jag kommer ihåg det som att jag tyckte att den var intressant, men inte särskilt bra. Jag höll av någon anledning inte med i flera av hennes exempel på hur man kunde säga och agera. Efter att ha läst den boken tänkte jag att jag inte gillar Eksvärd, jag tyckte inte att hon var bra. 

Sen fick jag chansen att vara publik under en av hennes föreläsningar och då tyckte jag att det skulle bli spännande att höra henne själv säga de här konstiga meningarna som jag kom ihåg det som att hon tyckte att man skulle säga. Och plötsligt tyckte jag inte att det var konstigt alls. Den föreläsningen var fantastiskt bra och jag höll med om nästan allt hon sa. Efter den föreläsningen så gillar jag Elaine Eksvärd. 

Nu när jag läste hennes bok Snacka snyggt så gick jag in med en positiv inställning, men ganska snabbt hamnar jag tillbaka lite i det jag tyckte om första boken. Det jag har kommit fram till är att retorik i bokform är ingenting för mig, eller så är Elaine helt enket så skicklig på sina egna tips så att hon kan få allting intressant under en föreläsning. 

Jag tyckte inte att boken Snacka snyggt var särskilt "kul" att läsa, men jag önskar att jag kunde allt i den utantill. 

Av: Christer Fuglesang

Oväntat intressant bok. Den var mina föräldrars och jag tog hem den för att jag tänkte att min man kanske skulle vara intresserad, men jag hade egentligen inte tänkt läsa den själv. Men så blev jag nyfiken och läste den ändå. Och det var ju tur. 

Boken är skriven i dagboksform, så ett kapitel för varje dag i rymden, men varje kapitel innehåller också tillbakablickar till träning och Fuglesangs väg till att bli austronaut. Boken är väldigt teknisk och informativ, men ändå tycker jag, trots att jag inte vet någonting om det här sedan innan, att den är lätt att ta till sig. 

När Fuglesang beskriver livet på rymdstationen ISS så känns det nästan som att jag är där, och jag känner mig väldigt nöjd med att läsa mig till den här upplevelsen, och på något sätt kunna få en bild av hur det kan vara i rymden, utan att någonsin ta mig dit. Bara tanken på rymden är obehaglig, så det känns bra att få bli lite insatt utan att lämna lägenheten. 

Det förvånar mig, men jag gillar verkligen den här boken. Jag önskar att han hade skrivit en lika detaljerad bok om sina andra rymdresa några år senare. 

Av: Denise Rudberg

På grund av den här bokens omslag och titel så trodde jag att det skulle vara en historia i stil med 50 shades of grey, vilket jag inte alls kände för. Så jag blev glatt överraskad när det visade sig vara en deckare. Eller "elegant crime" som den här genren tydligen kallas. 

Boken utspelar sig på Östermalm hos överklassen och innehåller mer personporträtt än fokus på själva brottet. I början tyckte jag att det blev rörigt med alla olika personer och jag missade helt att det fanns ett persongalleri i början av boken. Men jag gillade också att läsa om alla olika personerna och det ägnades endast några få sidor åt varje person innan man hoppade vidare till nästa. Det bidrar till att det kan bli rörigt, men gör också boken väldigt snabbläst. Jag ville hela tiden läsa bara några sidor till. 

Av: Åsne Seierstad

Åsne Seierstad är en norsk journalist som befinner sig i Bagdad under Irakkriget våren 2003. Hon är Irak strax innan kriget bryter ut och trots att de flesta journalister lämnan landet innan kriget startar så gör Åsne allt hon kan för att få stanna kvar. Boken är uppdelad i tre delar, "Före", "Under" och "Efter", och den mest spännande delen är såklart "Under". 

Det är en både spännande och intressant bok, med en skildring av kriget så nära det går att komma. Den innehåller både Seierstands egna upplevelser och intervjuer med irakier. 

Av: Åsne Seierstad

Den norska journalisten Åsne Seierstad bor en vår hemma hos en familj i Afghanistan och deltar i deras dagliga liv, med syftet att efteråt skriva en bok om familjen. Seierstad skriver i skönlitterär form, och förekommer inte själv i boken, men historierna har hon själv varit med om eller fått berättade för sig. 

Det känns som att man kommer väldigt nära familjen Khan i den här boken och det är nog mycket tack vare att Seierstad kan beskriva sin egna erfarenheter av att t ex leva trångt med många personer i en liten lägenhet, att använda burkha eller att uppleva dammet som hela tiden finns överallt. 

I boken fokuseras det på, och man får lära känna, olika personer ur familjen och den enas livsöde är minst lika tragiskt som den andras. Det är ingen lycklig historia. Trots att det är våren efter talibanernas fall och det finns ett visst hopp är det ändå inget lätt liv de lever. 

Av: Elin Clason

Ingen riktig mamma handlar om en ensamstående mamma (i boken heter hon Ebba) och hennes 19-åriga dotter Anna. 

SPOILER ALERT

Anna har åkt till Italien och hamnat i ett kompisgäng med droger och Ebba åker dit för att försöka få hem henne utan att lyckas. Men sedan kommer Anna hem frivilligt och med uppenbara psykiska besvär. Ebba provar olika sjukhus och behandlingshem, men hittar inget som riktigt fungerar, och Annas toppar och dalar varvas med självmordsförsök. 

Vart annat kapitel i boken handar om Anna i nutid under ett år, och vart annat kapitel handlar om Ebbas liv innan och under Annas uppväxt. Ebba har verkligen haft otur med männen hon träffar. Annas pappa vill inte vara delaktig, han bor i USA och vill inte ha kontakt. Ebba blir senare gravid med en annan man som inte heller vill ha barn, och som försöker få henne att göra abort. Men själv vill han inte vara involverad eftersom han i grunden är emot abort. Ytterligare en annan man klagar på att Anna inte respekterar Ebba och bara utnyttjar henne, medan han själv beter sig likadant. 

Boken handlar också mycket om Ebbas missnöje och frustration på vården. 

Boken har ett väldigt otillfredsställande slut. Anna väntar på en plats på ett annat behandlingshem och bor tillfälligt i fosterfamilj. Jag undrar hur det gick för Anna. Fortsatte hon att åka in och ut mellan olika hem och sjukhus? Blev hon frisk? Lyckades hon till sist med ett självmordsförsök? 

Jag tror att boken är verklighetsbaserad även om författarnamnet och namnet på bokens jag inte stämmer överens. Men när boken gavs ut första gången så var författaren anonym, så det kan vara därför. Jag försöker googla mig fram till vad som hände med Anna, men hittar inget. Men trots det otillfredsställande slutet så gillar jag att läsa boken. Det är en bra blandning av nutid och tillbakablickar och den är bra skriven.