Senaste inläggen

Av Dilemma - 15 juli 2018 21:51

Av: Katerina Janouch


Barnmorskan Cecilia Lund återhämtar sig från en hjärtinfarkt samtidigt som hon försöker ta reda på vad som hänt hennes försvunna chef och förhålla sig till sin mans otrohet.


Ett intressant perspektiv i boken är att flera personer i Cecilias närhet tycker att hennes mans otrohet bara är ett misstag, medan hon ifrågasätts starkt som bryter upp en hel familj genom att lämna förhållandet. Vad är hon för slags mamma, 5 barns mor dessutom, som lämnar familjen på det sättet?


Mysteriet med den försvunna chefen är inte särskilt central i boken. Fokus ligger på Cecilia och hennes relation.


 

Av Dilemma - 4 juli 2018 10:53

Av: Fredrik Backman


Jag har läst Backmans två föregående böcker, En man som heter Ove och Min mormor hälsar och säger förlåt, och Britt-Marie var här är nog den av dem som jag tycker bäst om. Jag har vant mig vid konceptet med tokroligheter och överdrivna karaktärer blandade med djup och allvar. Jag gillar också att Britt-Marie är en bifigur i Min mormor hälsar och säger förlåt och att hon här får en egen bok.


Britt-Marie som varit hemmafru i 40 år hamnar i det lilla samhället Borg med en anställning på fritidsgården. Hon avskyr fotboll men ungdomslaget behöver en tränare inför en kommande cup och helt plötsligt är hon coach.


 

Av Dilemma - 25 juni 2018 19:38

Av: Will Self


Fy fan, vilken tråkig bok. Jag fattar knappt att jag läste klart den. Jag blev helt klart lurad av baksidetexten. Där står det att huvudpersonen tycker om att mörda och vältra sig över liket, att inget lika brutalt och provokativt har publicerats sedan American psycho, att boken nått kultstatus i England och i ett utdrag från en recension står det att den är oavbrutet rolig att läsa.


I själv verket tycker jag att den är oerhört långdragen och flummig. Det här mordet det står om på baksidan är avklarat redan i prologen, sedan är det en enda lång uppväxthistoria som på inget sätt är rolig att läsa.


Spoilervarning:


Min grej handlar om Ian som under sin uppväxt övervakas och handleds av Den Tjocka Kontrollören. När han blir ändre börjar han gå hos en psykolog som försöker övertyga honom om att Den Tjocka Kontrollören inte existerar på riktigt och för att helt kunna göra Ian fri från sina hjärnspöken så vill han använda en metod där Ian sövs ner i två dygn. Vid ett tillfälle när han är nersövd så träffar Ian bland annat Den Tjocka Kontrollören i sin sömn och Den Tjocka Kontrollören tar då med Ian på en form av tankeresa där Ian upptäcker att han har mördat och gillat det.


Det är oklart om morden verkligen har ägt rum och det är oklart om Den Tjocka Kontrollören finns på riktigt. Och man får inte veta om Ian mördar sin gravida fru, som han funderar på att göra i bokens inledning.


 

Av Dilemma - 11 juni 2018 18:48

Av: Christina Bengtsson


Författaren till den här boken har vunnit VM i skytte och har under sin väg från amatör till världsmästare reflekterat en hel del över fokus. Det jag tycker är absolut intressantast i boken är Bengtssons egen historia och hennes erfarenheter kring skyttet. Sen innehåller boken också, såklart, en hel del tankar om fokus. Jag orkar inte riktigt ta till mig de bitarna och hänger inte alltid med i hennes resonemang.

 

Av Dilemma - 4 juni 2018 21:29

Av: Kerrelyn Sparks


Det här är tydligen 15'de boken i en serie som jag inte alls känner till som heter Love at stake. Det här är den första boken i serien som jag kommer i kontakt med. Eftersom den handlar om en vampyr så var jag intresserad av att läsa den, samtidigt som jag dömde boken efter omslaget och var oerhört tveksam. Jag orkar inte med böcker där handlingen bara tar läsaren från en lång och detaljerad sexscen till nästa.


Trots lite sex så blev jag glatt överraskad. Den här boken har faktiskt handling. Vampyren Zoltan försöker hitta sin pappas mördare och träffar på en samling krigarkvinnor som vaktar någonting som ett gäng onda vampyrer är ute efter. Zoltan bestämmer sig för att hjälpa dem och vill samtidigt ta reda på vad det är de vaktar.


Historien i boken känns som avslutad, men jag undrar om handlingen ändå hänger ihop genom de föregående 14 böckerna och kommande. Det var inga problem att hänga med trots att jag började med bok 15.


Helt okej bok. Ganska trevlig "lagomläsning". Jag kommer nog inte att aktivt att leta upp fler böcker i serien, men ramlar jag över någon så skulle jag inte ha något emot att läsa den.


SPOILER

Jag gillar vampyrer och har ingenting emot att människor förvandlas till vampyrer i böcker. Att en vampyr däremot skulle återförvandlas till levande människa känns inte alls rätt. Det är kanske inte helt säkert att det var det som hände här. För att veta mer om den saken så behöver man nog läsa uppföljaren, om det är så att handlingen i böckerna löper vidare till nästa bok i serien.


 


Av Dilemma - 28 maj 2018 20:41

Av: Lars Kepler


Efter att ha läst, och inte gillat, Hyptnotisören så har jag undvikit att läsa fler böcker av Lars Kepler. Men efter att mer eller mindre ha fått Kaninjägaren rakt i handen så bestämde jag mig för att ge den en chans. Och jag blev positivt överraskad.


Om man ska läsa en Kepler-deckare så har jag nu dragit slutsatsen att den definitivt gynnas språkmässigt av att läsas direkt efter en enkel chick lit istället för efter en språkmässigt briljant roman. I Kaninjägaren störs jag inte alls av språket på samma sätt som när jag läste Hyptnotisören för åtta år sedan. Det kan bero på vilken bok i läsordningen som den följde, men det kan ju också vara så att Kepler språk utvecklats.


Även handlingen i Kaninjägaren tilltalar mig mycket mer än min första bekantskap med Kepler. Jag tycker att den här boken är spännande och uppbyggd på ett bra sätt.


Kaninjägaren är den sjätte boken i Joona Linna-serien. Här mördas personer som till en början inte verkar ha någon som helst koppling till varandra. Joona Linna listar ut att det allt som allt kommer att röra sig om tio mordoffer, men det gäller att kunna lista ut vilka de är, rädda dem och komma på vem som är mördaren innan fler av dem går samma öde till mötes.


Efter att ha läst den här boken så är jag faktiskt nyfiken på de övriga böckerna i serien.


 

Av Dilemma - 17 maj 2018 19:27

Av: Jane Fallon


Enkel chick lit som handlar om Helen och hennes förhållande till en man, och egentligen ingenting mer. Lättläst, man behöver inte hänga med och man läser ut den på ett kick.


Jag stör mig väldigt mycket på värderingarna i början av boken.

  • Om en man är otrogen så är det den andra kvinnan man ska hata, inte mannen.
  • Kvinnor utan män, oavsett hur framgångsrika de är, är underlägsna kvinnor med män.
  • Alla kvinnor behöver en kvinna som hon kan känna sig överlägsen.
  • En ensam kvinna är, till skillnad från en ensam man, lite generande. Ingen som man bjuder hem på middag.
  • Det är bättre att ha ett förhållande med en gift man än att inte ha någon man alls.
  • En man kan befria en kvinna från skammen att vara singel.
  • Den kvinna som får en man först har vunnit.
  • Om en kvinna är nästan 40 år och fortfarande ensam så är det för skamligt att åka hem till sina föräldrar över julen. Då är det bättre att sitta ensam hemma i sin lägenhet och lura föräldrarna att man spenderar julen med en påhittad pojkvän.
  • Hellre en man som är otrogen mot en än att vara ensam resten av livet.

Boken är skriven 2007, men inte ens då var väl sådana här värderingar gällande? Jag är inte helt klar över om det är författarens egna åsikter eller om hon bara vill bygga en tragisk och osympatisk karaktär.


En annan sak som stör mig med huvudpersonen Helen är hennes oförmåga att tala sanning. Inte ens när hon får en bok i present vågar hon säga att hon redan har läst den. Hon trasslar in sig i fler och fler lögner och fejkar sjukdomstillstånd för att ta sig ur situationer hon inte kan hantera.


Jag tycker dock att boken blir bättre mot slutet.


 

Av Dilemma - 10 maj 2018 17:15

Av: Håkan Nesser


SPOILERVARNING


Det här är den andra boken i serien om kriminalkommissarie Gunnar Barbarotti. Jag var inte särskilt förtjust i den första boken, Människa utan hund, men den här tycker jag bättre om. Det som stör mig i första boken, bland annat dialogerna och användandet av uttrycket "allright", stör mig inte alls lika mycket den här gången. Och jag tycker att själva mordgåtan är spännande. Men sen finns det en hel del annat som retar mig rejält.


Det som stör mig mest av allt är nog själva Barbarotti. Honom skulle man plocka bort helt ur historien. Han tillför inte någonting. Trots att mördaren till och med skickar brev till honom med vilka han ska mörda så står han helt handfallen och kommer inte under hela historiens gång närmare någon lösning. Varför får han brev av mördaren? Det är fortfarande en obesvarad fråga.


När fallet till sist får sin lösning så är det av en annan person i teamet, och den personen vill inte avslöja hur han kom på lösningen. Vad är poängen med en sådan upplösning?? Han säger att kan kom på vem mördaren var på grund av en detalj i de dokument som mördaren skickat hem till Barbarotti. Jag känner inte för att läsa om de delarna.


Jag tycker mycket bättre om deckare där historien hela tiden går lite framåt. Utredarna kommer på saker efter hand och kommer lite närmare lösningen, och man som läsare ska kunna hänga med i resonemanget. Jag önskar att Harry Hole hade fått det här fallet i sina händer, då hade utredningen sett helt annorlunda ut.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2023
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards