Av: Frances Parkinson Keyes

Det här är en gammal bok som jag bara "kom över". Jag kände inte till varken författaren eller boken och omslaget gav inga ledtrådar om genre. 

På bokryggen står det inte Frances, utan bara F, och jag tänkte mig att den var skriven av en manlig författare. Men det är någonting i boken och i beskrivningen av kvinnorna som gör att jag ändå ganska snabbt får en känsla av att det nog är en kvinnlig författare, vilket visar sig stämma när jag googlar Parkinson Keyes. 

Middag på Antoines är skriven 1948 och det är något med språket, men också handlingen, som påminner mig om Agatha Christie. En liten bit in i historien dör en av huvudpersonerna av något som först ser ut som självmord, men som ändras till mord som ett begränsat antal personer skulle ha kunnat genomföra. 

Av: Waris Dirie

En helt otrolig historia om fotomodellen Waris Diries osannolika livsöde. Hon föds och växer upp som nomad i Somalias öken, utan skor, hus, klockor, ålder, läkare, kranvatten eller annat som jag själv inte skulle kunna tänka mig att leva utan. När hon är ungefär 13 år bestämmer hennes pappa att hon ska giftas bort med en okänd 60-årig man, vilket gör att Waris rymmer hemifrån. Hon vandrar barfota genom öknen utan riktning och lyckas ta sig till en stad och bo hos olika släktingar. 

En farbror behöver en hemtjänst i London och Waris övertalar honom om att hon ska få jobbet. När familjen sedan flyttar tillbaka till Somalia efter 5 år så stannar Waris kvar mot deras vilja, utan att ha någonstans att bo och utan att kunna språket. Men hon klarar sig, blir upptäckt av en fotograf och börjar till sist att arbeta som fotomodell.

Jag imponeras flera gånger av Waris mod, kaxighet och förmåga att klara sig, och förundras över den stora omställning det måste vara att gå från att leva som nomad till storstadsliv. 

Boken innehåller också ett kapitel med en mycket vidrig och detaljerad beskrivning av kvinnlig könsstympning. 

En blomma i Afrikas öken har en uppföljare som heter Ökenblomman återvänder, som handlar om att Waris återvänder till Somalia för att söka upp sin familj. Jag måste försöka få tag på den boken för jag vill läsa mer om Waris Diries fascinerande liv. 

Av: Agatha Christie

Den här tyckte jag nog var en av de bättre Agatha Christie böckerna som jag har läst, men jag vet egentligen inte varför. De är ju oftast väldigt lika. En skillnad i den här boken (jämfört med de senaste som jag har läst) är att man behöver läsa ungefär halvvägs innan dödsfallet inträffar. Och jag gillar delen fram till dess, så det hade inte nödvändigtvis behövt bli en deckargåta för att jag skulle uppskatta den här boken. 

När dödsfallet skett så är den som vanligt intervjuer och vittnesmål med personer på en avgränsad plats som gör att Hercule Poirot kan ringa in mördaren.

Av: Safiya Hussaini & Raffaele Masto

Safiya Hussaini bor i en liten by, Tungar Tudu, ute i savannen i Nigeria. Det här är hennes livs historia och en otrolig inblick i ett liv så olikt mitt eget att det är svårt att förstå att det är på riktigt. När Safiya är 13 år gifts hon bort med en man som är 50 år. De får fyra barn tillsammans, men när två av dem dör förskjuter han henne och hon flyttar hem till sina föräldrar igen. 

Efter fler äktenskap och fler barn är Safiya åter igen ensamstående, och hon förförs av en man som lovar att gifta sig med henne. Men innan han har hunnit besöka hennes far för att be om hennes hand så blir Safiya gravid och mannen förnekar att han känner henne eller har haft något med henne att göra. Konsekvenserna blir att hon döms för äktenskapsbrott och dödsstraff genom stening. 

I Safiyas samhälle behöver kvinnorna gå några steg bakom männen om de är ute och går, friare gör upp med papporna om giftemål och en make kan när som helst upplösa äktenskapet genom att förskjuta kvinnan. Dödsstraff för att föda ett barn utanför äktenskapet känns extremt överdrivet och står inte i relation till brottet. Dessutom är det ett straff som gör hennes barn moderslösa och därför drabbar även dem hårt. Jag förstår att världen reagerade när nyheten om Safiya spred sig utanför Tungar Tudu. 

REKOMMENDERAR

Av: Dean Koontz

Bokens huvudperson, Christopher Snow, letar efter ett kidnappat barn och sin hund. Han får hjälp av sin bästa kompis och sin flickvän och de tas med på en övernaturlig resa. Boken utspelar sig i stort sett bara på en och samma plats, en nedlagd militäranläggning/forskningsstation, och Snow misstänker att försvinnandena kan kopplas sammans med hans mammas forskningsprojekt. Eftersom Snow lider av en ovanlig hudsjukdom som gör honom extremt känslig för minsta lilla ljus så behöver letandet ske på natten. 

Jag upptäcker att det finns en till bok om Christopher Snow som utspelar sig innan den här. Det är inga problem att hänga med i Fånga natten utan att ha läst den första boken, men ibland hänvisas det till händelser som kanske finns med i den. 

Av: Ethel G. Ericsson

Jag tycker ibland att självbiografiska böcker där författaren skriver om sin hemska barndom lätt kan bli lite distanserade. Att man kanske inte riktigt känner med huvudpersonen, utan snarare förstår att det är hemskt utan att känna känslan själv. Jag tycker att den här boken är lite både och. Ibland når man in i känslan, men den är också ganska lättsam på något sätt. Det känns som att man förstår och känner att Ethel verkligen blir utsatt för psykisk och fysisk misshandel, men samtidigt så känns hon ganska stark som person, som att hon klarar det. 

Boken utspelar sig under några år under Ethels liv, och varje kapitel beskriver olika episoder i uppväxten och Ethels mycket komplicerade förhållande till sin mamma som är uppenbart psykiskt sjuk. 

Jag gillar att läsa den här boken. Det är både intressant, hemsk, studtals nästan lite rolig och bra skriven. Ett plus att författaren använder sitt eget namn. Det enda jag saknar är en mer ordentlig upplösning. Hur kom hon därifrån och vad hände med relationen med mamman?

Av: Nicholas Evans

Den här boken är skriven av samma författare som skrev Mannen som kunda tala med hästar. Den boken kommer jag ihåg som väldigt bra, men jag kan inte komma ihåg någonting annat om den annat än att den slutade annorlunda än filmen. Den här boken hade jag aldrig ens hört talas om, men kände för att läsa den bara för att den var skriven av samma författare. 

I vargars närhet handlar om småstaden Hope där en vargflock cirkulerar i skogen och då och då dödar ett boskapsdjur, något som retar upp ranchägarna rejält, och biologen Helen kommer dit för att hitta och sätta halsband på vargarna för att skydda dem. Det handlar om vargar, men det är naturligtvis också en kärlekshistoria. 

Av: Dmitrij Gluchovskij

Metro 2035 är en fristående uppföljare till Metro 2033 och Metro 2034 och den avslutande delen i triologin om livet i Moaskvas tunnelbanesystem. Artiom, från första boken, spelar åter igen huvudrollen och nu försöker han få kontakt med överlevare uppe på ytan. Under resans gång träffar han både gamla och nya bekanta. 

Jag gillar de här böckerna mer och mer, och förvånar mig själv med att önska att det hade funnits ännu en uppföljare.