Senaste inläggen

Av Dilemma - Måndag 24 juli 10:17

Av: Paula Hawkins


Det här är nog första gången, eller i alla fall en av få gånger, då jag läser boken efter att jag har sett filmen. Filmen tyckte jag inte om när jag såg den. Jag tyckte att den gick för långsamt och att det grinades för mycket. Men jag tyckte också om historien och tänkte redan när jag såg filmen att den kanske skulle göra sig bättre i bokform där man kan läsa i sitt eget tempo.


Jag tyckte mycket bättre om boken. Även boken går ganska långsamt fram och det grinas en hel del, och jag undrar verkligen vad jag hade tyckt om boken om jag inte hade sett filmen först och skaffat mig låga förväntningar. Jag tycker om hur historien berättas, hur den är uppbyggd, jag tycker om karaktärerna och jag tycker om språket. Och jag tycker fortfarande om historien. Jag känner nästan för att se filmen igen.


Boken handlar om Rachel som varje dag åker tåg förbi ett hus där hos har fantiserat ihop en historia om personerna som bor där. När kvinnan försvinner försöker hon ta reda på vad som har hänt henne och blir samtidigt själv mer och mer inblandad i fallet.


(När jag läset boken så var jag kvinnan på tåget som läste Kvinnan på tåget...)


 

ANNONS
Av Dilemma - Fredag 14 juli 13:15

Av: Jonathan Safran Foer


Mycket intressant bok om köttindustrin, djurfabriker och slakterier. Det är en bok som väcker många tankar.


Redan tidigt i boken börjar jag fundera över min egen syn på kött som mat. Jag tycker att det känns okej att äta kor, grisar, kycklingar, får, vilt, fiskar och skaldjur. Jag tycker inte att det känns okej att äta hund, katt, häst, insekter eller människa. De åsikterna är på inget sätt mina egna. Jag har fått dem genom min uppväxt och accepterat dem utan att ta ställning. Om jag hade gjort en egen uppdelning, utan påverkan utifrån, av djur som jag kan tänka mig att äta och djur som jag inte kan tänka mig att äta, så hade det kanske sett helt annorlunda ut.


När jag läser om djurfabrikerna så är det verkligen helt vidrigt. Det är sjukt att människor behandlar djur så illa. Att människor använder levande varelser som om de fanns till för människans skull och att vi kan göra vad vi vill med dem. Är det bättre att äta ett djur som fötts upp för att slaktas och ätas och som levt ett olyckligt liv i plågor? Eller är det bättre att äta ett älskat djur som levt eller långt och lyckligt liv, t ex sin egen hund? Är det bästa att inte äta djur alls? Vad är mest moraliskt riktigt?


Boken beskriver köttindustrin i USA. Jag kan bara hoppas, önska och försöka intala mig att det säkert inte är lika illa i Sverige. Även om inte lika illa som USA inte automatiskt betyder bra. Lider de svenska djuren som ska bli mat inte alls? Eller lider det bara mindre än de amerikanska djuren? Hur föds slaktkycklingar upp i Sverige? Får grisar gå fritt ute?


Om jag köper kött så köper jag svenskt, ekologiskt kött. Men jag äter mycket kött som jag inte köper själv. Skinkan på frukostbuffén på hotell, var kommer den ifrån? Kycklingen i ceasarsalladen, hur är den uppfödd? Om jag är utomlands och äter kött så är det kötten garanterat inte svenskt. Bidrar jag till djurfabrikerna och att djurplågeriet kan fortsätta?


Skulle jag fortsätta äta kött om jag fick veta att köttindustrin i Sverige är precis lika illa som i USA? Antagligen, tyvärr. Skulle jag sluta äta kött helt om det bara berodde på mig och det innebar att allt djurplågeri världen över skulle upphöra? Absolut. Skulle jag kunna minska min köttkonsumtion för att på något sätt försöka göra en skillnad även om det inte på långa vägar är tillräckligt? Ja.


Konsumenterna borde få större insyn i köttindustrin, och inte blunda för vad som pågår. Djurfabrikerna måste upphöra. Och inte bara ur djurrättslig synvinkel, även med tanke på t ex miljöförstöring, arbetsmiljö och sjukdomsspridning. Det är inte hållbart i längden. Det får inte fortsätta på det här sättet. Framför allt tycker jag att ansvaret inte ska ligga på den enskilda konsumenten. Det måste upp på högre nivå.


REKOMMENDERAR

 

ANNONS
Av Dilemma - Måndag 10 juli 22:14

Av: Elena Ferrante


Om jag hade vetat att det här var första boken i en serie av fyra så hade jag kanske inte tagit mig an den. Å andra sida så kanske jag hade det för jag hade hört mycket gott om den. Tyvärr tycker jag inte riktigt att den levde upp till mina förväntningar.


Det är en historia som börjar med att den ena av två äldre kvinnor är försvunnen och den andra bestämmer sig för att skriva ner deras historia. Sedan börjar boken från början med barndom och slutar tvärt efter tonåren. Jag tycker att historien är anekdotiskt berättad och jag får inte riktigt känslan av att vara närvarande i historien. Stundtals får jag intrycket av att historien är verklighetsbaserad för att vissa bitar känns så vardagliga och realistiska.


På sätt och vis tycker jag om historien och jag kommer antagligen att läsa följande tre böcker. Det jag tror var anledningen till att jag blev lite besviken var nog att jag inte riktigt sögs in i berättelsen, men jag tycker att båda karaktärerna Lila och Elena är väldigt verklighetstrogna och deras vänskap precis sådär komplex som vänskap kan vara.


 

Av Dilemma - Lördag 8 juli 20:22

Av: Jo Nesbø


Gengångare är den 9'de boken om Harry Hole. Harry har varit i Hongkong i tre år, men kommer nu tillbaka till Oslo. Nykter och uppfrächad återvänder han för att rentvå sin exflickväns son från mordmisstankar.


Det var sju år sedan jag läste 8'de boken i serien, och har sedan dess läst bok 1 och 2, så jag har inte riktigt koll på vändningarna på det privata planet hos Harry. Alla böcker kan absolut läsas som fristående, men för att få Harrys sammanhänhande historia så önskar jag att jag hade läst dem i utgivningsordning.


Efter det oväntade slutet vill jag snabbt ta mig an nästa bok i serien.


 

Av Dilemma - Onsdag 28 juni 13:05

Av: Ransom Riggs


Det här är andra delen i serien om Miss Peregrine's Peculiar Children. Den tar vid direkt där första delen slutar, och håller ett fartfyllt tempo rakt igenom. Det är lite synd för jag gillade det lite långsammare tempot i början av första boken, innan allt jagande sätter igång.


Det lutar lite åt att Hollow City blir en transportsträcka mellan bok 1 och 3, utan egentlig egen handling, men efter en lite oväntad vändning på slutet så tycker jag ändå att den tillför något till historien. 


Språkmässigt så tycker jag att engelskan är lite svårare än vad jag trodde att den skulle vara, särskilt med tanke på att det är en ungdomsbok. Vissa meningar och uttryck behöver jag läsa om för att förstå dem, vilket gör att det inte riktigt blir flyt i läsningen. Det kanske beror på att språket känns lite gammaldags. Trots det gillar jag språket i boken. Språket, tillsammans med de svartvita bilderna, bidrar till stämningen.


 

Av Dilemma - Söndag 28 maj 11:27

Av: Jan-Philipp Sendker


Det är är den fristående uppföljaren till Konsten att höra hjärtslag. Den här gången var jag mer beredd på vad jag kunde förvänta mig och jag tyckte om att läsa den här boken. Däremot så tycker jag inte lika mycket om historien i den här boken som i förra.


I Hjärtats innersta röst har det gått ca 10 år sedan Julia var i Burma, och hon har precis börjat höra en röst. Det är rösten från en kvinna i Burma, och den lämnar henne inte i fred. Julia åker dit, och tillsammans med sin bror försöker hon ta reda på så mycket som möjligt om kvinnan i hopp om att bli av med rösten. Också den här boken bygger mycket på att historier berättas för Julia.


Jag tycker att boken och historierna är ganska bra, men jag måste bortse från att jag tycker att biten med att hon hör en röst, som dessutom tillhör någon, känns helt orimlig. Den här boken skulle behöva en uppföljare. Jag vill läsa mer om Julia.


 

Av Dilemma - Fredag 26 maj 10:37

Av: Astrid Seerberger


En bok om samtal. Om att samtala. Om samtalets betydelse.


Boken består av korta historier som kommer från Seerbergers barndom, hennes vuxna liv, som hon har fått berättade för sig eller som hon har läst. Jag tycker bäst om de väldigt konkreta exemplen från hennes arbete som läkare och samtal med patienter. Det jag har svårast för i boken är de bitar som blir ganska filosofiska.


 
  

Av Dilemma - Lördag 20 maj 09:45

Av: Jack Reacher


Första gången jag kom i kontakt med Jack Reacher var genom filmatiseringen av Prickskytten. Vi tyckte inte att vi hade tillräckligt med tid, så vi hade bara tänkt kolla på halva filmen, men efter halva så var vi fast och kollade klart i ett svep.


Det var ett tag sedan så jag kom bara ihåg fragment av filmen nu när jag läste boken. Jag tyckte att boken var spännande, men jag tycker att anledningen till att skjuta ihjäl fem personer och försöka sätta dit någon annan för brottet var alldeles för långsökt. Så kom jag inte ihåg det från filmen. Och efter att nu ha sett om filmen så upptäckte jag att de inte riktigt går in på anledningen lika mycket som i boken. Boken är bättre än filmen  på vissa delar och sämre på andra.


Boken är spännande, fartfylld, snabbläst, med vändningar, action, klurigheter och allt sådant som Jack Reacher är.


 

Presentation

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ Dilemma - based on a true story med Blogkeen
Följ Dilemma - based on a true story med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se