I morse var jag hos tandläkaren. Först såg det bra ut sa han och på röntgenbilderna såg allt bra ut. Han är lite missnöjd med min tungpiercing, han frågade om han hade berättat vad han tyckte om den. Jag skrattade och sa att det sa han varje gång och frågade om jag hade berättat vad jag tyckte om den.

Sen petade han med en vass pinne ner i tänderna och plötsligt fastnade pinnen i två tänder. Då blev han fundersam och tryckte hårdare och hårdare och fick den att fastna mer och mer. Sen kom han fram till att det kanske bara var något som man kunde ha i tandemaljen eller att det var början till ett hål, och om det var börjat till hål då kunde det gå fort och bli ett jobbigt hål inuti tanden om vi inte åtgärdade det.

Jag ska tillbaka i november. Han frågade om jag ville ha bedövning och jag frågade varför man inte skulle vilja ha bedövning. Vissa kan tycka att det känns lite obehagligt med bedövningen förklarade han, men jag föreställer mig att det känns bra mycket obehagligare att laga hålen utan bedövning. När jag skulle gå tog han i hand och log stort och sa att han tyckte att det skulle bli så roligt att få träffa mig igen. Han är roligt han, min tandläkare. 

Efter jobbet hade jag sista tillfället av min rallylydnadskurs. Nu känns det som att kursen gick snabbt. Jag hade tävlingsbana sista gången och jag tycker att det var en rolig avslutning. Alla verkade nöjda. Jag är väldigt glad över att jag har haft tur med vädret under kursen. Till och med under de där veckorna när det regnade så mycket klarade vi oss under kurstillfället.

Nu på kvällen har jag packat. Imorgon bär det av till Edinburgh, Skottland, med jobbet. Jag kommer tillbaka på söndag.