Nu är allt färdigpackat och väskan är låst. En halvtimme kvar till avfärd, så jag sitter bara här hemma och väntar på att gå till tåget. Det är den jobbigaste väntan. Jag vill gå, men vill inte gå för tidigt för då får vi vänta på tågstationen istället. Då väntar jag heller hemma än stående utomhus. Men det känns rastlöst att sitta här. Samtidigt vågar jag inte riktigt påbörja någonting, typ läsa bok, i rädsla för att jag ska bli så inne i det så att jag glömmer bort tiden. T-minus 25 min, klockan går...