Det var inte så farligt att börja jobba idag som jag hade inbillat mig. Jag hade helt struntat i att förbereda mig inför att det skulle vara arbetsdag och använt de lediga dagarna som om de skulle vara för evigt ändå fram till idag. Det enda jag gjorde igår var att ställa väckarklockan och gå och lägga mig lite tidigare än på länge, men ändå gick det förvånande bra att komma upp. I 17 dagar har jag inte gått och lagt mig tidigare än 02 på natten och sista dagarna har jag gått upp ungefär 11.30 Varför använda lediga dagar till att anpassa sig efter jobb, tänkte jag, lika bra att njuta av det så länge det varar och ta smällen när den väl kommer. Det kommer ändå inte att bli roligt att behöva gå upp tidigt på morgnarna igen. Jag misstänker tyvärr att jag inte kommer att vakna lika smärtfritt imorgon.

Istället för att tänka på jobb tänker jag på Nyår och hur nice det var då.
Jag upptäckte att bilderna blev suddigare och suddigare ju senare på kvällen de är tagna. Wilma har utvecklat en nervositet när det gäller fyrverkerier, så nu för tiden vill hon spendera tolvslaget inne på toaletten. Hon är inte superrädd, så om hon bara får sitta där inne mellan 00.00-00.30 så brukar det gå bra sen. Men det var inga problem. Vi behöver inte kalla henne party pooper. Vi anpassade oss och tog med oss skumpan in på toa.

Jag klarade det!!

Efter 30 dagar avslutade jag idag min challenge med 250 squat (benböj) och 150 crunch (sit up). Jag visste hela tiden att jag inte skulle ge upp förrän jag stupade, men jag var inte helt säker på att jag verkligen skulle klara mig ända till slutet.

Jag började 1 december med 50 squat och 20 crunch. Då trodde jag att jag kanske skulle behöva dela upp squat'en i block för att orka alla, men det var inte alls några problem. Jag klara lätt 50 stycken och det kändes som att jag kanske till och med skulle klara 100 stycken redan första dagen.

Crunch'en var värre, där kände jag att jag inte skulle klarat 21 ens och hade givit upp redan vid 15 om jag inte var så bestämd. När jag kom upp över 40 stycken så har jag varvat raka med sneda, och på något vis så har jag lyckats ta mig hela vägen till 150.

När det gällde squat'en kände jag aldrig riktigt att det var något problem. (Jag ska nog tacka ridning, löpning och spinning för starka benmuskler.) Där var den största utmaningen att det är så förbannat tråkigt att räkna upp över 100 i ett långsamt tempo.

Man ska nog inte bara se den här månaden som en prövning i att klara av att göra 250 benböj. Det hade jag kanske klarat redan efter halva månaden. Utmaningen var också att göra alla de där benböjen varje dag i 30 dagar (var fjärde dag var återhämtningsdag). Det hade varit lätt att ge upp och det hade varit lätt att göra 250 tidigare och sedan inte fortsätta. Sammanlagt den här månaden har jag gjort 3295 squat och 2035 cruch.

Jag är oerhört nöjd med mig själv. Nu ska jag aldrig mer göra benböj.

Jag har ägnat hela kvällen åt att slå in julklappar, och när det var klart lade jag alla julklapparna under granen.

Jag trodde att vi var överens om att de skulle få ligga där orörda i väntan på julafton då vi packar ner dem och tar dem med hem till mina föräldrar. Wilma verkade relativt ointresserad, så det verkade lugnt. Men några minuter efter att alla julklapparna var på plats så upptäckte jag det här:

Wilma hade alltså inte alls tålamod att vänta till julafton. Hon har smugit in under granen och plockat åt sig sin julklapp. (Nu är hon glittrig på ryggen efter julgranskulorna som hängde längst ner.) Det tog nog bara sekunder för henne att öppna den, sedan smet hon in under soffbordet och mumsade i sig tuggbenet som var där i.

Nu är det väldigt frestande att inte låta henne få något paket på själva julafton. Men jag har fler tuggben så jag kommer väl att falla för de där hundögonen och slå in en ny julklapp åt henne... Ni andra som har paket under vår gran, ni kan ju hålla tummarna för att inte Wilma ska öppna dem också. Men det bådar gott, hon har inte rört några fler under kvällen. Det var bra att hon bara tog sitt eget.

Av: Philippe Djian

Det har tagit mig orimligt lång tid att läsa ut den här boken, och det beror framför allt på att jag vid varje tillfälle då jag vanligtvis brukar läsa böcker de senaste veckorna istället har spelat Candy Crush. Tyvärr säger det nog mer om boken än om spelet.

Betty Blue handlar om två personers stormiga förhållande, Betty med sina orimliga idéer och hennes pojkvän som försöker hålla henne lugn. Jag tycker inte om någon av karaktärerna i boken. Jag tycker att de är överdrivna och jobbiga. Jag tycker inte om Bettys utbrott. Jag tycker inte om hur hennes pojkvän tar i henne. Jag tycker inte om att det i sexscenerna beskrivs vad han gör med henne, men inte vad hon gör med honom. Och jag tycker inte om språket i boken, som är någon form av slang.

AVRÅDER

Jag brukar alltid bli så jäkla trött på hösten, och har provat lite olika metoder för att försöka slippa det. Typ vitaminer, sova mer, aktivera mig, energidryck. Men jag tycker inte att någonting riktigt har fungerat. Nu har jag även provat det här med ljusrum.

Jag har länge misstänkt att det är mörkret som gör att jag känner mig tröttare på hösten, och på våren, när ljuset kommer, så brukar jag bli piggare igen. Jag har också hört att ljusrum och vissa lampor ska kunna motverka trötthet, så jag har länge velat testa. Och nu har jag sådan tur att gymmet bredvid mitt jobb har börjat med ett ljusrum, så jag har skaffat gymkort där.

Jag har suttit i ljusrummet tre gånger nu och jag tycker att det är ganska nice att sitta där inne. Första gången tyckte jag att det gjorde lite ont i ögonen, men det tycker jag inte nu längre. När jag sitter där känner jag mig inte direkt piggare, men inte heller trött. Jag kan sitta där inne i en knapp timme i en bekväm stol och läsa bok direkt efter jobbet utan att somna. Det brukar inte funka hemma i soffan. Jag hoppas att det här ljuset påverkar mig på ett positivt sätt även om jag inte känner av det än.

Jag har kommit på ett perfekt sätt att spendera årets sista månad. Det brörjade med att en arbetskamrat pratade om att hon ville känna sig mer motiverad till att träna. Jag började prata om 30 day squat challange, men det hade hon inte hört talas om. Jag letade upp en bild, och snart hade hon letat upp fler liknande utmaningar. Ju mer intresserad hon blev desto mer intresserad blev jag, och nu har vi bestämt oss för att köra squat och crunch i december, med start i morgon 1/12.

Om man inte stirrar sig blind på slutmålet (250! squat), utan fokuserar på att klara 50 stycken första dagen, så tror jag att det kan fungera. Jag vet inte ens om jag klarar 50, vi får se i morgon. Men jag tycker att jag har ganska starka ben efter en hel del ridning och löpning. Om det behövs kommer jag att dela in det i block om 20/20/10 med en minuts vila mellan varje block. Det känns också bra att det bara är tre dagar i rad och sedan vila, det låter som något som man borde klara av.

December känns verkligen som en perfekt månad att ta sig an den här utmaningen. Om man börjar 1/12 så är det vilodag på julafton och man blir klar dagen innan nyårsafton. Och man får börja det nya året vältränad.

När jag lade ut en bild på Instagram bestämde sig några kompisar för att haka på också, vilket är jätteroligt. Jag känner mig verkligen motiverad.

(Kafka på stranden)
Av: Haruki Murakami

Det finns något som tilltalar mig i böcker med parallella världar, övernaturlighet och oklara gränser mellan dröm och verklighet. Samtidigt så kan jag bli ganska frustrerad av bildgåtor, ouppklarade mysterier och att läsaren får hitta sin egen sanning.

I Kafka på strandens vågskålar väger den som ger mig en fängslande läsupplevelse tyngre än den som innehåller alla obesvarade frågor. Det här är en bok som jag känner ett stort behov av att diskutera och reflektera över i efterhand. Det finns så många och stora frågor, och möjligheter till tolkningar, att det skulle vara givande att få några andras syn på historien. Men trots att jag inte får svar på alla frågor så är boken spännande och intressant, och det är den känslan som stannar kvar hos mig efteråt. Boken är lättläst och underhållande, och den känns aldrig rörig eller svår att hänga med i.

Jag tror att det bästa är att läsa den här boken helt förutsättningslöst, vilket jag gjorde. Jag hade inte ens läst baksidestexten och visste inte alls vad den handlade om. Därför skriver jag ingenting här om själva handlingen, det finns tillräckligt många sidor på Internet där man kan ta reda på vad boken handlar om.

REKOMMENDERAR

Den här gången gick det bättre på Klubbhoppningen. Trots att jag inte var felfri förra gången så kändes det som att jag hade bättre kontakt med hästen då. Jag hade samma häst den här gången, men nu kändes han mycket mer stessad och hoppade inte med samma flyt som sist. Det gick alltså bättre i dag, men kändes sämre. Det blev inte en lika snygg och följsam runda som för två veckor sedan.