Det här blir min första julafton när mina syskon inte är med. Syrran ska fira med sin kille hemma hos hans föräldrar och brorsan skulle med några polare till Fjällen. Så det blir bara jag, W, mamma och pappa och alla våra djur.

Men vi satsar på kvantitet. Vi börjar redan idag med att åka ut till mina föräldrar och kommer sedan att äta julbord på Odinsborg. Imorgon är det julafton och Irish Coffee. På juldagen ska vi till W's framor och farfar. På annandagen är det synth-jul-klubb, W är DJ. Och då kommer dessutom min syrra och henns kille, så vi får träffa dem och byta julklappar då. Och på söndagen ska vi hem till W's mamma.

När jag var liten då räknade jag ner till julafton långt i förväg. Sista veckan kändes det riktigt nära. Då sa jag "dan före dan före dan före dan..." varje dag, och det blev kortare hela tiden. Det var något spännande, nästan magiskt, med julafton. Och det var inte en enda lång väntan efter julklappar, det var hela dagen som jag tyckte om.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om julen, men jag räknar inte längre ner på samma sätt. Att det är julafton i övermorgon känns helt overkligt. Det har ju känts som en helt vanlig månad, december. Jag ligger flera luckor efter i min chokladkalender. Julafton har smygit sig på och nu plötsligt hoppat fram bakom hörnet.

Är det för att jag jobbar nu, och inte gjorde det när jag var liten? Är det helt enkelt för att jag har varit med om så många julafton nu att det inte längre är spännande? Är julafton inte en lika stor grej nu som på 80-talet? Beror det på att snön kommer så sent? Vad det än beror på så saknar jag den där spända förväntan. Jag vill längta efter julafton, inte bara efter att få vara ledigt från jobbet.

Och vad är det egentligen man längtar till? Vad är det bästa med julafton? Rösta i omröstningen i menyn till höger.

Jag ska inte bli torr bara för att luften blir det. Jag är förberedd.

Aroma - Relax, lavender och mint, Body Lotion

Babor - SPA Mediterranée, fotkräm

Dermalogica - Skin Smoothing Cream, dagkräm

Lancaster - Aquamilk, handkräm

Dermalogica - Intensive moisture balance, ansiktskräm

Lancôme - Aqua Fusion, nattkräm

Dermalogica - Total Eye Care, ögonkräm

Dermalogica - Sheer Tint Moisture, dagkräm

Biotherm - Aquasourse, läppbalsam (rekommenderar verkligen)  

Idag har vi varit ute och lekt med Wilma i snön.

Av: Herta Müller

Det är alltså en nobelpristagare som jag har läst. Som jag har förstått det så är det författaren, och inte boken, som har fått nobelpriset.

Redan efter 20 sidor funderade jag seriöst på att inte läsa klart. Men jag läste hela tiden vidare i hopp om att det plötsligt ska klarna. Aha, boken är genial. Nu förstår jag. Men det hända aldrig.

Jag får för mig att det är med litteraturpriset som det är med kejsarens nya kläder. Någon högt uppsatt bestämmer sig för att det är fantastiskt, några andra finkulturella tvingas hålla med för att visa att de minsann också förstår sig på, och till sist tycker alla att det är så fantastiskt så att man verkar korkad om man inte tycker det.

Hjärtdjur är skriven som en enda lång bok, utan kapitel. Meningarna är korta vilket gör att det aldrig blir något flyt i texten. Det finns inte heller några dialoger för att lätta upp texten. Istället står det ibland ”sa jag”, ”sa hon”, inbäddat i texten som om någon berättar om vad som har sagts. Efter ungefär halva boken tycker jag dock att den blir lite mer lättläst. Kanske beror det på att jag vant mig med språket. Och visst finns det meningar som är riktigt bra, nästan poetiska. Själva historien är otroligt ointressant och meningslös. Ärligt talat förstår jag inte grunderna för att någon ska få litteraturpris.

Ibland när jag funderar på vad jag egentligen tyckte om en bok brukar jag tänka på vad jag tyckte om att läsa den. Vid ett tillfälle när jag hade lite tid över för att läsa Hjärtdjur kom jag att tänka på några hål som vi hade i väggen efter en hylla som vi tagit ner. Istället för att läsa valde jag att spackla igen hålen.

Här är ett citat, på måfå utvalt ur boken, för att sammanfatta språket och stilen.
Gräset växer inne i huvudet. Medan vi talar, klipps det ner. Men också när vi tiger. Och för andra och tredje gången växer gräset upp igen precis som det vill. Och trots det har vi tur.

AVRÅDER

Wilma önskar sig små skor i julklapp. Det blir inget av med det för jag tycker att det är lite larvigt med hundar som har skor, men hon hintar om det varje gång hon är ute. Först börjar hon halta på tre tassar, och sen försöker hon hålla balansen bara på två. Då måste man ta tassen i handen och värma den ett tag så kan hon gå vidare en bit till. Det tar väldigt lång tid att ta sig fram på det sättet... 

Det var länge sedan jag hade en vecka när jag inte tränade någonting. Men den här veckan har det tyvärr blivit så. I måndags var jag på middag med mitt jobb för att en kollega ska gå i pension, i tisdags tog jag vaccinationssprutan, i onsdags tog jag det lugnt på grund av sprutan (dessutom hade jag inte kunnat träna för jag kände mig väldigt trött och kall på eftermiddagen/kvällen och låg bara i soffan under dubbla filtar och frös) i går var det julmiddag på jobbet och idag känner jag inte för det. Och på helgen har jag inte tränat på hela höstterminen (förutom i lördags). Jag ska försöka hitta ett roligt pass att gå på nu i helgen, men det är inte lätt för det är julschema på Friskis nu.