Ångest stark känsla av oro el. fruktan, med kroppsliga yttringar som t.ex kallsvett

Jag får väl, så att säga, bita i det sura äpplet. Ta tjuren i hornen.

Idag var Wilma på återbesök hos veterinären. Om jag har uppfattat det hela rätt så finns det fyra scenarion kring hennes sjukdomsbild varav en (den allvarligaste) redan är utesluten.

Sjukdomen kan vara granulomatös, eller så är den det inte. Och om den inte är det är prognosen betydligt bättre. Det värsta skulle vara om sjukdomen är granulomatös och hunden inte svarar på medicinen, då är det i stort sett kört. Det gäller inte Wilma, hon svarar bra och har knappt några biverkningar.

Det andra alternativet är att sjukdomen är granulomatös, men hunden svarar på medicin. Det märker man när man trappar ner på kortisonet. Om sjukdomen är granulomatös kommer symptomen direkt tillbaka. Då måste hunden äta medicin resten av livet och det kan den bara göra om den inte har kraftiga biverkningar (vilket Wilma inte har!). Däremot vet vi inte hur det är med livslängden i ett sådant fall, antagligen blir den kortare.

Tredje möjligheten är att sjukdomen inte är granulomatös. Då slutar hunden med medicinen och lever normalt, men kan få skov. Alltså att syptomen kommer tillbaka och en ny medicinkur behövs. Skov kunde komma 1 gång i månaden till 1 gång i halvåret. Fast jag förstår inte hur det kan komma ett skov en gång i månaden när kortisonbehandlingen håller på i mer än en månad...

Sista möjligheten, och håll tummarna nu, det är att hon blir helt frisk och att det var en engångsgrej. Det finns alltså fortfarande en chans att det är så. Hoppas, hoppas!!

Men även i case 4 kan det ha påverkat livslängden. Wilma kan bli helt frisk och leva normalt, men ändå inte bli lika gammal som hon hade kunnat bli annars. Jag försökte pressa veterinären på förväntad livslängd. Jag frågade om hon trodde att Wilma kunde bli 15 år, men det trodde hon inte. Jag frågade om Wilma kunde bli 10 år, och det var inte omöjligt men gick inte att svara på. Jag frågade om vi borde köpa en till hund och det tyckte veterinären var en bra idé, men jag förstod inte riktigt om det var för att hon tyckte att Wilma skulle ha en kompis.

Vi ska på ytterligare ett återbesök om en månad och först då ska vi börja trappa ner dosen. Då får vi hoppas att inga symptom kommer tillbaka. Veterinären tyckte att vi inte skulle hålla på med någon agility under den här månaden (vilket är högsäsong för agility, tusan också). Vi påpekade att den förra veterinären hade sagt att vi visst kunde köra agility, men då svarade den här att vi kunde det då, men att hon skulle inte göra det om det var hennes hund. Vad svarar man på det? Det är ju bara att låta bli. Lydnad däremot gick bra, så jag ska kolla efter kurser och tävlingar.