Efter min joggingrunda i morse öppnade jag grinden in till köket där Wilma är när hon är ensam hemma och gick sen och lade mig utmattad i soffan. Jag ropade på Wilma några gånger för att se om hon ville vara med, men hon kom inte. Det är inte alltid hon gör det, och särskilt sen hon blev sjuk så har hon dragit sig undan lite mer.

Jag låg och slökollade på TV och tänkte att Wilma nog var trött och ville vila i sin korg som hon har i köket. Efter ungefär 10 minuter hörde jag ett ynkligt, försiktigt gnäll. Inte som att hon klagade på något, utan mer frågande och som om hon ville ha uppmärksamhet. Sen var det tyst igen. Jag hörde henne trots att jag hade TV'n på, men det var knappt.

Jag gick till köket för att kolla varför hon gnällde och då visade det sig att grinden in till köket hade glidit igen igen efter att jag i all hast öppnade den. Wilma blev jätteglad när jag öppnade den, hon ville visst vara med. Sen lade vi oss i soffan tillsammans.

Hon är så gullig. Jag tänker mig att hon ser att jag öppnar och reser sig ur korgen för att följa efter mig, men innan hon hinner ut ur köket svänger grinden tillbaka och stänger in henne igen. Och då står hon där vid grinden och väntar tålmodigt.  Hon väntar i 10 minuter innan hon försiktigt kallar på uppmärksamhet. Söta hund.