Idag har Wilma förnyat sin vaccinering. Hon är en van besökare hos veterinären och även om hon inte tycker om det så protesterar hon inte vilt. Hon gillar inte att stå på själva bordet. Hon ska alltid stå längst ut på kanten och luta sig mot mig eller W, så att det verkar som att om vi flyttade på oss så skulle hon ramla ner. Men det är också det största tecknet på missnöje som hon visar. Själva undersökningarna går oftast bra.

Den här gången var det alltså dags för spruta, och sköterskan ville att jag skulle hålla i huvudet. Så att hon inte skulle bitas, antar jag, eller sprattla och försöka komma loss. Men Wilma reagerade inte ens. Inte när sköterskan stack in sprutan i nackskinnet, och inte när hon tryckte in vätskan. Inte ett pip, inte ett ryck, inte ett tecken på att något hade hänt över huvud taget. Ingenting. Duktig.

Sen när vi var hemma igen skulle jag klippa klorna på henne. Samma sak gäller då. Man förstår att hon inte gillar det, men hon protesterar inte. Jag brukar lägga henne i famnen med tassarna uppåt när jag klipper och hon brukar ligga där tyst och stilla med en min av tydlig motvilja. Och idag råkade jag klippa henne i pulpan på en klo och det droppade en del blod. Trots det så reagerar hon knappt, och ligger snällt kvar tills W har hämat potatismjöl och blodet slutat droppa och jag kan utan problem klippa klart resten av klorna. Med tanke på hur ofta hon är sjuk så är jag väldigt glad att hon är så lätthanterlig.

Av: Curtis Sittenfeld

Sittenfelds språk är milt och engagerande och det är en fröjd att läsa boken.

I boken får man följa Alice liv från 8 års ålder till dryga 60. Jag tycker att det är intressant med böcker som skildrar ett liv och inte endast fokuserar på en enda händelse. Det blir kanske inte lika fartfyllt läsande, men inte desto mindre underhållande.

Alice växer upp i en småstad med en enkel familj, och går från att vara en anspråkslös bibliotikarie till att bli Americas first lady. Boken är idelad i fyra delar, där varje del är en adress och utspelar sig utifrån det ställe där Alice bor för tillfället. Den sista av dessa delar, när de bor i Vita Huset, är den svagaste och liknar mest ett försvarstal.

"Presidentens hustru" bygger löst på presidenthustrun Laura Bushs liv. Efter att ha läst boken tycker jag väldigt bra om Alice (Laura), och mindre om Charlie (George).

REKOMMENDERAR